REPLIK
Björn-Ove Björk skriver (UNT 30/10) om vårdköerna och ökningen av längden på dessa. Björks beskrivning av problemet består av ett konstaterande av att coronaepidemin påverkat vårdköernas längd, men att huvudproblemet är ”dagens dysfunktionella system där 21 regioner runt om landet ansvarar för vården...”.
Det här är inget effektivt system för att hantera vårdkrisen, skriver Björk och landar i slutsatsen att vi behöver en nationell styrning av vården. Men resonemanget blir med detta svårt att förstå. Staten har ju en överordnad roll i styrningen. Staten förfogar över lagstiftningsverktyget. En av lagarna för styrning av sjukvården är Hälso- och sjukvårdslagen. I denna uttrycks tydligt krav på jämlik sjukvård. Staten har sålunda det ansvar för nationell styrning, som Björk efterlyser. Björk förefaller ha missat att staten har redan ett övergripande ansvar. Vilket är då problemet? Jo uppenbart är att staten använder sig inte av verktyg man har, eller inte vet hur man använder dem.
Jag vill instämma i Björks uppfattning att systemet med regioner som ansvariga för den dagliga driften av sjukvården är föråldrat. Men, att lägga över detta ansvar till staten, som nu misslyckas med sin styrande uppgift, framstår som en logisk kullerbytta. Till detta kommer förmodade nackdelar som följd av frågornas hantering längre bort från medborgarna.
Jag ser till skillnad från Björk två viktiga förändringar för att råda bot på problemet med ojämlik sjukvård och bristen på styrning av densamma.
På kort sikt: på nationell nivå måste gälla att varje beslut om en lag eller förordning måste leda till en tydlig strategi för hur staten ska få genomslag för lagen i fråga. Vad staten behöver utreda är hur den ska klara sin styrande uppgift. Frågan om nationell vårdkö ligger inom ramen för statens nuvarande uppdrag.
På lång sikt: kommunerna har visat sig vara den del av offentlig sektor, som bäst uppfyller krav på demokrati och effektivitet, trots ibland stora brister även där. Rimligt vore att se kommunerna som den naturliga arenan för all offentlig verksamhet. Inom de sektorer för vilka samverkan mellan flera kommuner är nödvändig kan bildas samverkansregioner.