I sin replik på mitt inlägg om dödshjälp tar domprost Annika Anderbrant upp frågor som handlar om att mord inte är tillåtet, om påtryckningar på utsatta människor, om risk för det ”sluttande planet”, om deprimerade tonåringar, och vem som ska avgöra vad som är ett värdigt liv. Jag kommenterar dessa frågor i tur och ordning här nedan.
Ja, mord är kriminellt. Men självmord är inte kriminellt och inte heller medhjälp till självmord.
Detta är en legal utgångspunkt för det vi kallar läkarassisterat självvalt livsslut eller läkarassisterat självmord. Där får patienten ett dödligt medel utskrivet av en läkare som gjort en fullständig bedömning av patientens belägenhet; patienten får själv inta detta medel. För läkaren är en sådan receptförskrivning frivillig och patienten ska remitteras vidare till en villig läkare vid behov.
Ja, risken för påtryckningar finns, men samhället och sjukvården anser sig i dag kunna bemästra den risken i andra sammanhang.
Det är redan tillåtet att på en patients begäran avbryta livsuppehållande behandling, vilket direkt kan leda till döden.
Ett exempel på detta är avbrytande av respiratorbehandling för patienter som inte längre kan andas själva men är vid medvetande. Andra exempel på situationer där påtryckningar kan befaras är abort och njurdonation i livet. Att sådana beslut fattas frivilligt och utan press från anhöriga går tydligen att bedöma; samma sak borde gälla beslut om att få avsluta sitt liv.
Nej, med de regler som föreslås av föreningen Rätten till en värdig död skulle deprimerade ungdomar som inte anser livet värt att leva, inte komma ifråga för dödshjälp.
De skulle i stället få behandling för sin depression. Det ska endast vara människor med obotliga sjukdomar med ett outhärdligt lidande i livets slut som ska komma ifråga för dödshjälp. Den måste också begränsas till beslutskapabla individer – vid sina sinnens fulla bruk. Därmed utesluts dementa patienter och patienter i ett psykotiskt tillstånd.
Nej, de uppföljningar som gjorts i både Nederländerna och Belgien visar att så kallade svaga grupper inte är överrepresenterade bland dem som begärt dödshjälp. I Oregon i USA har man dock sett att högutbildade äldre personer har en överrepresentation. Det är viktigt att veta att den andel av totala antalet dödsfall där dödshjälp kan ges i Sverige uppskattningsvis skulle handla om cirka en procent. Det blir knappt 1 000 fall om året av de 90 000-95 000 personer som dör varje år.
Samhällets första uppgift är att se till att människor kan leva ett värdigt liv.
Vad som är ett värdigt liv kan diskuteras, men att få dö på ett värdigt sätt måste ingå i det värdiga livet. Tre fjärdedelar av svenskarna är positiva till att dödshjälp införs.
Alla dessa frågor måste belysas grundligt och ett tillförlitligt regelverk för dödshjälp skapas. Det är därför vi vill ha en statlig utredning om dödshjälp.
Margareta Sanner
leg psykolog, docent i samhällsmedicin
styrelsemedlem i föreningen Rätten till en värdig död