Vårdberedskap kräver bättre prioritering

Det saknas sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och biomedicinska analytiker, skriver Sofia Lindström

Marginalerna saknas i dagens hälso- och sjukvård, skriver Sofia Lindström.

Marginalerna saknas i dagens hälso- och sjukvård, skriver Sofia Lindström.

Foto: isabell Höjman/TT

Debatt2020-03-13 02:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Alla försöker få svar på frågan; hur ser beredskapen ut i Region Uppsala när covid-19 fortsätter att skapa nyhetsrubriker världen över? Vårdförbundet har svaret på frågan eftersom det är hos våra medlemmar nyckelkompetensen finns.

Och svaret i sig är ingen nyhet: vi saknar sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och biomedicinska analytiker. Alla de professioner som är utbildade i just detta, att hantera smittor och bedriva barriärvård för att inte sprida smitta, att analysera de prover som tas och att sedan behandla de patienter som behöver vård. Alla de gånger vi tidigare sagt att marginaler saknas i dagens hälso- och sjukvård är det bland annat en sådan här situation vi har haft i åtanke. Men det kunde lika gärna varit en terrorattack, en stor bussolycka eller för all del: semesterperioden.

Vårdförbundets sammanställning av officiell statistik från SKR och Socialstyrelsen visar att det i Sverige finns över 12 000 legitimerade sjuksköterskor som inte alls arbetar inom hälso- och sjukvården - de har helt lämnat vården för andra branscher. Och drygt 18 000 sjuksköterskor har valt att arbeta för privata arbetsgivare inom vården, exempelvis bemanningsföretag. 

En stor anledning till att det har blivit på det här sättet är det strukturfel som finns när Vårdförbundets medlemmar lönesätts: när vi jämför oss med andra yrkesgrupper med liknande svårighetsgrad och teoretiska bakgrund, men som istället är mansdominerade, så ser vi att våra grupper ligger efter i lön med trettio procent. Samtidigt visar vår statistik att löneutvecklingen i våra grupper avtar vid 35 års ålder för att upphöra vid 45 år. Det är klart att många då väljer att lämna vården

Konsekvensen är stängda vårdplatser och försämrad tillgänglighet, viket i sin tur leder till svåra etiska prioriteringar och ibland tveksamma beslut, som egentligen inte alls går ihop med våra yrkesetiska koder och dagligen påverkar patientsäkerheten. Den etiska stressen, känslan av att inte kunna utföra ett bra jobb leder till ett av våra största arbetsmiljöproblem och gör i sin tur att vi till slut inte mäktar med att vara kvar inom vården.

Den här onda spiralen går att bryta och den måste brytas nu. Men det kräver omprioriteringar av resurser för att arbetsgivaren överhuvudtaget ska kunna följa det löneavtal vi undertecknade så sent som i maj 2019. Att satsa på Vårdförbundets medlemmar är att genom en omprioritering av resurser utplåna den strukturella lönediskriminering som finns idag och med det få en tillgänglig och säker vård. Det är den mest långsiktiga och samtidigt kostnadseffektiva lösning som finns, där vi samtidigt höjer kvaliteten på den vård som då erbjuds. Detta för att vi ersätter dyr övertid och hyrpersonal med fast anställd personal. Vi ersätter köpt vård med en tillgänglig vård.

Så därför efterlyser Vårdförbundet nu modiga beslutsfattare som istället för att uppmana redan pressade verksamheter att spara ännu mer, istället vågar se över sina egna politiska beslut med exempelvis fastighetsinvesteringar som inte är efterfrågade av verksamheterna, men också att skjuta till medel för att de lönesättande cheferna kan göra sitt jobb på ett rimligt sätt. För vad är egentligen Region Uppsalas uppdrag?

Vårdförbundets medlemmar har en viktig samhällsbärande funktion, barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Och våra regionråd är ytterst ansvariga för att ge oss förutsättningar att kunna utföra ett patientsäkert arbete.

Angående covid-19 blir medskicket: tvätta händerna och håll dig hemma om du är sjuk, precis som alltid.