Vi liberaler tror att varje människa behöver frihet, samtidigt som vi är övertygade om att det krävs en gemenskap och ett starkt skyddsnät för att alla ska få den friheten. Allt i livet klarar vi helt enkelt inte själva. När vi är sjuka eller sköra krävs inte en stat som kväver och detaljstyr, men en som stöttar oss. Detta kräver också att de människor som bäst behöver vårt skyddsnät på ett klokt och genomtänkt sätt prioriteras framför oss andra.
Just nu pågår två statliga utredningar som båda berör människor har behov av insatser både från socialtjänsten/omsorgerna och hälso- och sjukvården. Det är insatser som gäller livskvalitet, hälsa och välbefinnande. Här är det viktigt att arbetet utgår från en gemensam värdegrund och gemensamma prioriteringsprinciper för att uppfylla de ofta stora behov som enskilda människor har.
Utredningen Framtidens Socialtjänst (Dir 2017:39) med sitt tilläggsdirektiv om ev. införande av en äldrelag ska lämna sitt slutbetänkande 2020-06-01. I uppdraget ingår att föreslå åtgärder som kan bidra till en förutsägbar, likvärdig, jämlik, jämställd och rättssäker tillgänglighet till socialtjänsten och dess insatser.
Under året ska också utredningen Samordnad utveckling av god och nära vård (dir. 2017:24) lämnas. Dess arbete syftar till en modern, jämlik, tillgänglig och effektiv hälso- och sjukvård med fokus på primärvården samt en samordnad utveckling för god och nära vård i primärvården.
Inom hälso- och sjukvården har man lutat sig mot Hippokrates ed från c:a 400 år före Kristi födelse. Den innebär att läkarna och övriga professioner ska arbeta för att bota, lindra, trösta och värna livet. Det ger Hälso- och sjukvårdslagen uttryck för inte minst genom de prioriteringsprinciper riksdagen beslöt om 1996. De formuleras som att människovärdesprincipen ska komma i första hand, därefter behovs- och solidaritetsprincipen och i sista hand kostnads- och effektivitetsprincipen.
I Socialtjänstlagen däremot, infördes så sent som 2010 en nationell värdegrund men bara för äldreomsorgen (Värdigt liv i äldreomsorgen). Den tydliggör kommuners och regioners skyldigheter i fråga om gemensam individuell planering för den årsrika personen, men den lyfter inte fram behovet av prioriteringsprinciper att luta sig mot när olika behov står mot varandra. Den tar inte heller med andra områden där det behövs en gemensam värdegrund och gemensamma prioriteringsprinciper att stå på, till exempel för människor med missbruk eller med funktionsnedsättningar.
Vi i Liberalerna menar att det nu är dags att de som arbetar i hälso- och sjukvården och inom omsorgerna får en gemensam värdegrund att arbeta utifrån, med gemensamma prioriteringsprinciper. Det skulle göra skillnad för de av oss som idag har den allra minsta friheten. Värdegrund och prioriteringsprinciper behöver återfinnas i både Hälso- och sjukvårdslagen, Socialtjänstlagen, LSS och i en eventuell Äldrelag. Det skulle innebära att de som har störst behov av vårdens och omsorgernas insatser skulle få företräde i vården och underlätta att målet jämlik vård och omsorg uppnås. Vi kräver att de båda utredningarna nu får direktiven att ta upp denna gemensamma fråga.
Våra lagar ska vara omtänksamma. Myndigheter måste stötta och ge möjligheter. Med gemensamma prioriteringsprinciper kan vi bättre säkra att trygghet, frihet och möjligheter präglar våra liv – vilka vi än är, varifrån vi än kommer och vad vi än råkar ut för i livet.