Att bevara ett världsarv är inte att frysa tiden. Tvärtom, ett världsarv kan vara en del av vardagen och vara relevanta för dagens samhälle på många sätt. Förutsatt att världsarven är väl förankrade i det lokala samhället kan de bidra till mervärde för ekonomisk och social hållbar utveckling.
FN-organet Unesco har utnämnt 1073 världsarv, 15 av dessa finns i Sverige. De svenska världsarven är en fantastisk resurs för att vi ska lära oss om vår historia, samtidigt som de främjar turism och det lokala näringslivet. Det finns flera exempel på hur detta kan ske genom projekt som drivs av de svenska världsarven.
Till exempel, i Halland så driver världsarvet Grimeton ett projekt där elever från Varberg och Zambia gjort filmer (!?) med sång och musik som sedan sänts från radiostationen Grimeton på FN-dagen. I Tanums hällristningsområde, på arbetar en förskola med världsarvspedagogik vid Vitlycke museums bronsåldersgård och i Hälsingland arbetar man med att göra världsarvsgården Fågelsjö Gammelgård tillgänglig genom virtual reality. I Norrbotten finns tre världsarv, nämligen Laponia, Gammelstads kyrkstad och Struves Meridianbåge som alla tydligt har bidragit till högre besökssiffror i sina närområden, än innan utnämningen till världsarv.
Dessa exempel visar tydligt hur världsarven kan skapa sociala och kulturella mervärden där olika samhällsgrupper kan både bidra till världsarven själva men också dra nytta av de värden, insikter och engagemang som världsarven ger upphov till.
Utöver detta, bidrar världsarven till turism som i sin tur leder till utveckling och skapar arbetstillfällen, inte minst för unga och utlandsfödda. Under 2014 besökte varannan utländsk turist i Sverige kulturarv. Turismen innebär även utmaningar och därför har organisationen Svensk Turism tagit fram den Nationella strategin för svensk besöksnäring där målet är att fördubbla besöksnäringens omsättning till år 2020 på ett hållbart sätt.
För att få balans mellan bevarande och utveckling måste det finnas en stark lokal förankring så att det blir tydligt att det inte enbart handlar om ekonomiska eller historiska värden. Den lokala förankringen är också ett sätt att säkerställa att världsarvet blir en resurs för olika grupper i samhället, allt i från näringsliv till förskolebarn.
Mats Djurberg
Generalsekreterare, Svenska Unescorådet