Sverige och världen håller på att förlora en stor del av sin biologiska mångfald. Bävern som ekosystemingenjör motverkar framgångsrikt denna förlust. Dess gratisarbete bör aktivt involveras i naturvården. Vi behöver även bli bättre på att använda de metoder som finns för att undvika konflikter.
I år är det 100 år sedan bävern återintroducerade till Sverige. Bävern hade utrotats här under 1800-talet. 1922 släpptes ett bäverpar från Norge ut i norra Jämtland. De följdes av ett 80-tal andra som sattes ut runt om i landet under 1920- och 30-talen. Motivet var att man ville ”återställa vår förödda djurvärld”. I dag finns bävern i stora delar av landet – det är en av våra mest framgångsrika naturvårdsinsatser någonsin.
Bävern är en våtmarksrestauratör av rang. Den skapar och återskapar dammar, våtmarker och vattendrag helt utan stöd från myndigheter eller stiftelser. Den har specialistkompetens sedan årmiljoner på våtmarker med hög biologisk mångfald. Näst människan är bävern sannolikt det djur som skapat planetens mest imponerande byggnadsverk.
Men i dag är vi dåliga på att ta vara på bäverns tjänster. I dag rivs många bäverdämmen i onödan, såväl legalt som illegalt, när bävrar exempelvis underminerar vägar, fäller träd över elledningar eller brukad mark hotas av bäverbyggen. Bäverstammen kan också komma i konflikt med andra naturvårdsintressen. Det beror dock oftast mer på andra faktorer som ställs på sin spets när bävern dämmer – som exempelvis ett icke hållbart skogsbruk.
Det finns metoder för att minimera påverkan där den är oönskad, och det finns en omfattande internationell forskning. Den tillämpas dock sällan i Sverige. Vi behöver helt enkelt bli bättre på hållbar samexistens. Bävern kan vara en bundsförvant i arbetet med biologisk mångfald, men också i klimatarbetet. Bäverdämda landskap har visat sig ha viktiga utjämnande egenskaper då klimatförändringarna ger både mer torka och mer nederbörd. När skogsbränder härjat exempelvis Kalifornien har bäverlandskap bibehållit grönskan och våtmarkerna bidrar till påfyllnad av annars sinande grundvatten. Vid stark nederbörd motverkar bäverdammar översvämningar då de håller vattnet uppströms i vattendragen. Bävrar kan även bidra med en rad andra ekosystemtjänster: vattenrening, mat, skinn, jakt, upplevelser och naturturism.
Bävern är ett utmärkt exempel på lyckad ”rewilding”, eller återförvildning på svenska. Genom att aktivt återintroducera tidigare förekommande arter kan naturen återhämta sig genom självreglering. Begreppet rewilding myntades för drygt 20 år sedan, så den svenska återintroduktionen av bäver var en tidig föregångare. I dag arbetar man aktivt med rewilding på många håll i världen, och just bävrar anses vara en nyckelart i flera projekt på norra halvklotet.
Vi anser att hundraårsjubileet av återintroduktionen är ett utomordentligt tillfälle att uppmärksamma detta spännande djur. Vi hoppas att aktörer som på olika sätt kommer i kontakt – eller konflikt – med bävrar i sitt arbete utvecklar förvaltningen av vår fantastiska bäverstam. Den 28-29 september samlar vi Sveriges bäverintressenter i Uppsala: naturintresserade, personer inom kommuner och länsstyrelser, bygg-, skogs- och jordbruksföretag, de som jobbar med infrastruktur och markägare (http://bävrar.se/jubileum/). Vårt mål är att den senaste forskningen och erfarenheterna ska användas mer i naturvårdsplaneringen.
En aktiv och progressiv förvaltning av bävern skulle på ett ypperligt sätt bidra till levande landskap och rikare biologisk mångfald i en tid som annars präglas av artförluster. Det är dags att tänka om, tänka nytt, och kanske framförallt: tänka vilt!