Chansen att hitta en nybyggd lägenhet med rimlig hyra har blivit avsevärt mindre sedan årsskiftet.
Den första januari upphörde investeringsstödet för att bygga lägenheter med rimligare hyror. Det var det enda statliga stödet för att bygga hyresrätter med garanterat lägre hyra än i vanlig nyproduktion, och gjorde mycket nytta: 2020 hade mer än en fjärdedel av de nya hyresrätterna byggts med hjälp av investeringsstödet. Dessutom garanterades till exempel att cirka 12 procent av lägenheterna skulle gå till personer under 31 år.
Men när samtliga borgerliga partier röstade ner delar av regeringens budget togs hela stödet bort, trots att det drabbar unga som inte har råd med dagens fantasihyror.
Det är närmast förnedrande att inte kunna ta sig in på bostadsmarknaden fast man gör allt rätt: arbetar, köar på bostadsförmedlingen, försöker spara pengar och så vidare. Alltför många ungdomar och unga vuxna tvingas bo kvar hos föräldrar, alternativt på någons soffa, eller är hänvisade till andrahandsmarknaden med ännu högre hyror. En tillvaro ingen vill ha.
I rapporten Unga vuxnas boende – Sverige 2021, från Hyresgästföreningen, framgår att nästan 200 000 unga vuxna ofrivilligt bor kvar i sina föräldrahem. Nära 30 procent är oroliga för att inte hitta ett boende och 36 procent tvekar inför att bilda familj på grund av bostadssituationen. Svårast är det för ungdomar utan stadig inkomst: de med timanställning i lågbetalda – ofta kvinnodominerade – yrken inom välfärds- och servicesektorerna. Men nu har också de med fasta inkomster svårt att hitta ett boende de har råd med.
Jag har som anställd på Akademiska sjukhuset sett hur arbetskamrater inte har kunnat arbeta kvar som undersköterskor eller sjuksköterskor för att det inte har gått att hitta ett boende som man har haft råd med på rimligt avstånd från sjukhuset (”rimligt avstånd” innebär här att man ska hinna hem och sova även när man slutar 22.00 och börjar 06.45 dagen därpå).
Länsstyrelsen skriver ”För hushåll med tillgångar eller höga eller stabila inkomster fungerar bostadsmarknaden väl. Men en växande grupp hushåll har inte råd att bo i nybyggda bostäder.”
Uppsala har redan landets högsta hyror för lägenheter byggda mellan 2011 och 2019. Snittet är 12.110 kronor i månaden för en trea på 70 kvadrat.
Vad är då motiveringen för att ta bort investeringsstödet? Jo, andelen hyresrätter har blivit för stor, anser Larry Söder, KD:s bostadspolitiska talesperson.
Stödet är ett ineffektivt sätt att använda skattemedel på, menar Moderaterna, som dessutom anser att själva poängen med investeringsstödet, alltså lägre hyror, är en dålig idé. För någon med god inkomst kan ju på så sätt råka få en lägenhet med rimlig hyra.
När det gäller ett litet stöd åt hyresgäster för att sänka hyran på nyproducerade lägenheter, då anser alltså SD, M och KD att det ska bort: däremot är det tydligen fortfarande en bra idé att skattepengar genom ROT-avdrag går till höginkomsttagare i bostadsrätt eller villa som vill renovera sitt boende, något som hyresfastigheter inte omfattas av. Det tycks också vara helt ok med sänkt fastighetsskatt på villan för den som inte behöver det (till och med en och annan ledande moderat tycker att detta var ett felaktigt och förhastat beslut). Ränteavdrag för bostadslån pratas det inte så mycket om heller, trots att det rörde sig om omkring 17 miljarder kronor under 2020.
Självklart ska vi kunna erbjuda alla, även i kommande generationer, ett vettigt boende. Jag önskar att ingen skulle behöva betala en så stor del av lönen som nu för en liten lägenhet eller känna sig tvungen att köpa en bostadsrätt fast man kanske inte vill skuldsätta sig.
Var är valfriheten egentligen?
Det är mer än hög tid för en rättvis och kostnadseffektiv bostadspolitik: börja med att avskaffa ROT-avdragen. Lägg de pengarna på att underlätta byggandet av hyresrätter med rimlig hyra genom någon form av investeringsstöd.