Alla känner ett offer, men ingen känner en förövare. Majoriteten av mina kvinnliga vänner har blivit utsatta för sexualbrott men ingen har anmält. Jag undrar vad som har föranlett att så få har tillit till rättsystemet. Har vi för få poliser? Har vi för korta straff? Eller är det helt enkelt så att varje gång en tjej berättar sin historia, tar omvärlden ändå mannens parti? Vi måste vända den här trenden och ett första steg är att avskaffa patientavgiften för läkarundersökningen som brottsoffer måste genomföra för att inleda en förundersökning.
Under året 2020 beräknades det att 375 000 personer utsattes för sexualbrott. Av dessa var det 25 000 som upprättade en anmälan och endast 2 132 som resulterade i en fällande dom, enligt Brottsförebyggande rådet. Det finns fortfarande en förlegad uppfattning att en våldtäktsman ska vara en vilt främmande man som hoppar fram från en buske, men i verkligheten är överfallsvåldtäkterna få. En våldtäktsman är ofta en partner, en polare eller någons pappa. Den som ”aldrig skulle”, vilket gör det enklare att dra slutsatsen att det var offrets egna fel. Klänningen var för kort, motståndet för litet och alkoholhalten för hög.
Utifrån denna statistik kan det knappast komma som en chock att så få kvinnor anmäler det brott de utsatts för, särskilt när tröskeln för att anmäla är så hög. Efter en våldtäkt måste den utsatta personen ofta göra en läkarundersökning som kan användas vid en eventuell förundersökning. Detta innebär alltså att personen tilldelas en patientavgift. I Region Uppsala kostar patientavgiften runt 500 kronor, vilket den gör i de flesta regionerna. Det spelar ingen roll hur många år straffet för sexualbrott höjs med eller hur många fler poliser vi utbildar, om offret inte vill anmäla.
Jag är trött på att alla känner ett offer men ingen känner en förövare. En bra början för att hjälpa brottsoffren är att ta bort patientavgiften som personer måste betala i samband med en våldtäkt. Detta kommer underlätta att skrida till handling och anmäla sin förövare, men det gör det även möjligt för alla att ha råd att inleda en förundersökning. Det är inte hela lösningen men det är ett första steg på vägen. Samhället måste stå på offrets sida, inte förövarens.