Våldspandemin mot kvinnor och barn måste upphöra

Vi behöver kontinuerligt och tillsammans arbeta mot att detta folkhälsoproblem ska upphöra, skriver Gunilla Oltner och Annika Olsson.

Socialstyrelsen uppskattar att minst 75 000 kvinnor i Sverige utsätts för någon form av partnervåld varje år, skriver Gunilla Oltner och Annika Olsson.

Socialstyrelsen uppskattar att minst 75 000 kvinnor i Sverige utsätts för någon form av partnervåld varje år, skriver Gunilla Oltner och Annika Olsson.

Foto: Foto: Pressbild

Debatt2020-05-24 02:29
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det pågår två pandemier just nu: coronapandemin och den ständigt pågående pandemin mäns våld mot kvinnor. Skillnaden är att när corona börjat lägga sig så kommer våldet i hemmet att finnas kvar.

Överallt i världen kommer rapporter om att våld i hemmet ökar när människor isoleras. För de flesta innebär det tristess att vara hemma och att vara isolerad. Men för många är det också ett fängelse. Krisen gör att kvinnor inte kan fly sitt hem och undkomma sin förövare. Många har svårt att ringa efter hjälp när de är isolerade med förövaren. Våldet blir grövre eftersom ingen kan se skadorna. Vi vet att förövaren utnyttjar sin möjlighet att isolera sitt eller sina offer. Våldet kan ha många ansikten: det kan vara sexuellt, fysiskt, psykiskt, ekonomiskt och/eller materiellt.

Socialstyrelsen uppskattar att minst 75 000 kvinnor i Sverige utsätts för någon form av partnervåld varje år. Kvinnorna lever ofta i en familj med barn och barnen tvingas bevittna våldet eller se våldets skador. Barn som har sett eller hört att mamma utsätts för våld upplever minskad trygghet. Barnen som utsätts löper också ökad risk för beteendemässiga, fysiska och psykiska hälsoproblem både omedelbart efter händelsen och senare under uppväxten och i vuxenlivet. Barn som bevittnat våld utsätts både för en risk att själva utsättas för våld, men också att utsätta andra.

En form av psykisk misshandel är när barn bevittnar eller upplever våld mot en förälder. Enligt NCK, Nationellt Centrum för Kvinnofrid, har cirka tio procent av alla barn i Sverige upplevt våld i hemmet någon gång. Fem procent har gjort det ofta. Endast en liten del kommer till myndigheternas kännedom.

Under januari till mars 2020 är "våld i familjen" en mer framträdande orsak till orosanmälan till socialtjänsten i Uppsala, men också omsorgssvikt, missbruk samt beteendeproblem. Ökningarna gäller speciellt för åldersgruppen 13 – 20 år med fokus på våld i familjen. En ökning gällande hedersrelaterat våld har också skett. Genom orosanmälan ges möjlighet till stöd och behandling för både barn, kvinnor och hela familjen.

I Barnkonventionen är det tydligt vilka rättigheter som gäller barn och våld. Bland annat står skrivet att alla barn har samma rättigheter och lika värde och att ingen får diskrimineras. Barnets bästa ska alltid komma i främsta rummet och barnet har rätt att skyddas mot fysiskt och psykiskt våld och mot vanvård eller utnyttjande av föräldrar och andra vårdnadshavare.

S- kvinnor i Uppsala och Uppsala län vill synliggöra det våld som pågår och ser betydelsen av att hälso- och sjukvården, förskolan, skolan, fritidsverksamheter, socialtjänst, frivilligorganisationer och polisen arbetar med att förebygga, skydda, stötta och slå larm om de kvinnor och barn som lever i våldets pandemi.

Vi vill förebygga genom att informera om vad misshandel och våld är, ställa frågor då vi misstänker att misshandel pågår, lyssna, stötta och slå larm. På det sättet kan vi förebygga så att våldet minskar eller försvinner helt.

Vi vill ge kunskap till barn och vuxna om hur de kan få stöd och ge stöd och hur de kan slå larm genom att göra en orosanmälan till socialtjänsten eller kontakta polisen.

Våldet i familjen kommer inte att upphöra när coronapandemin är över, men vi behöver kontinuerligt och tillsammans arbeta mot målet att detta folkhälsoproblem ska upphöra.