Simon Brodin har själv varit engagerad i ideella ungdomsorganisationer.
Förra veckan ägde Almedalsveckan rum. En vecka där Sveriges politiker, intresseorganisationer och makthavare möttes för att diskutera nutidens stora samhällsfrågor och sätta den politiska agendan för det kommande året. Alla samlades under sloganen: “Den demokratiska mötesplatsen för alla”.
I den andan möttes riksdagspartiernas ungdomsförbund på Almedalsscenen för att diskutera morgondagens samhälle. På grund av val av slogan är det extra hjärtskärande att se alla ungdomsförbundsrepresentanter svara ja när de får frågan om de har utsatts för hat eller hot på grund av deras engagemang, när moderator Linus Wellander från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor ställer frågan.
Man skulle kunna tro att ungdomsförbunden just på grund av att deras medlemmar är ungdomar skulle skonas från hat och hot. På seminariet berättar dock SSU:s Lisa Nåbo berättar om en engagerad i ett av deras distrikt som misshandlades på grund av sitt politiska engagemang.
SSU är inte på något sätt ensamma om detta. I Brottsförebyggande rådets rapport “Politikernas trygghetsundersökning 2023” svarar 44 procent av politiker i åldrarna 29 år eller yngre att de har utsatts för brott på grund av sitt förtroendeuppdrag. Att ungdomar avskräcks från eller väljer att avsluta sitt politiska engagemang är därmed fullt förståeligt.
Det är inte heller orimligt att tro att ett hotfullt och hatiskt debattklimat kan öka den politiska apati många unga känner i dag.
Ungdomsbarometern beskriver i Generationsrapporten från 2024 att allt färre unga engagerar sig politiskt och har minskad tro till demokratins och politikens förmåga att lösa samhällsproblem. Att ungdomar väljer bort att engagera sig kan på sikt innebära att ungas perspektiv i samhällsfrågor både på lokal och nationell nivå glöms bort.
Det kan också leda till att våra medborgare på sikt får sämre kunskap om Sveriges politik och demokratiska processer. Ungdomsförbund och andra ungdomsorganisationer sprider kunskap om hur politik fungerar och är en plats för unga att diskutera politik – någonting som bland annat KDU:s Stefan Sarmes lyfte under debatten.
För egen del har student- och ungdomsrörelsen varit otroligt viktig för mig när det handlar om att få nya perspektiv och förstå mina meningsmotståndare. Det är därför en arena fler unga borde söka sig till. Tyvärr ser utvecklingen ut att gå i motsatt riktning. Hot och hat har ingen plats i en demokrati. Om inte det bekämpas riskerar vi att skapa ett samhälle med minskad förståelse för andras perspektiv och ett hårdare debattklimat.
Hat och hot är ingenting vi i ett demokratiskt samhälle kan acceptera. Eftersom ingen vill vara den som går mot strömmen, måste vi som samhälle sätta en gemensam och tydlig gräns mot hat. Det är en bra början. Det kan ske genom att vi ständigt säger till vänner, familj och andra när de angriper politiskt engagerade på ett icke konstruktivt sätt. Alla måste ta ett eget ansvar för hur vi pratar om våra politiker (särskilt unga) och vi måste lära ut vilka effekter hat och hot kan ha på vår demokrati.
Dessutom måste skolan ta ett större ansvar. Att skolor förbjuder ungdomsförbund från att anordna bokbord, för att de tycker att unga inte är “tillräckligt mogna för politik” som ett ungdomsförbund beskriver det, är skadligt. Bokborden bör i stället ses som en möjlighet för unga att komma i kontakt med olika åsikter – varav några nog inte överensstämmer med deras egna. Detta kan kyla ner det hotfulla debattklimatet genom att öka förståelsen för andra perspektiv och samtidigt påminna oss om att det finns människor bakom åsikterna.
Det är inte för sent för var och en, eller samhället i stort, att stå upp mot hatet och i stället värna öppenhet, tolerans och ungas engagemang. Samtalet om hat och hot mot våra unga politiker måste hållas varje dag – inte bara under Almedalsveckan. Vår demokrati förtjänar inget mindre.