I början av mars hade vi förmånen att umgås med Hongkongpolitikern Ted Hui under tre dagar i Stockholm. Hui är ledamot av Hongkongs lagstiftande råd och tillhör det prodemokratiska Democratic party. Den påläste och engagerade Hui är en av de fredligaste människor som vi någonsin har träffat.
Tillsammans besökte vi Sveriges Riksdag, deltog i en manifestation på Mynttorget, föreläste på ABF Stockholm och träffade svenska politiker och opinionsbildare.
Därför blev vi chockade när vi nyligen i internationella medier såg vår vän, den folkvalde Hui, liggandes på golvet omgiven av hotfulla säkerhetsvakter i Hongkongs lagstiftningsråd.
Olagligt hade vakterna fört bort honom, hållit i honom hårt och kastat ner honom inför kameror när han använt sin yttrandefrihetsrätt och protesterat mot Pekingregimens "National Anthem Law".
Den hemska behandlingen av Hui visar också vilket öde som väntar Hongkongs drygt sju miljoner invånare. Pekingregimen är beredd att ta till vilka våldsamma metoder som helst för att avskaffa deras grundläggande mänskliga rättigheter, demokrati och yttrande- och pressfrihet. Vi är många som minns hur Pekingregimen kidnappade den svenske medborgaren, förläggaren och göteborgaren Gui Minhai för att han hade använt sig av sin yttrandefrihet.
Alla som drömde om att den självstyrande regionen eventuellt skulle kunna påverka fastlandskina i positiv riktning är nu förkrossade. Det blir precis tvärtom - Hongkong blir av allt att döma en vanlig lydprovins till Kinas kommunistiska diktatur.
Kort efter den brutala behandlingen av Hui godkände Kinas folkkongress en ny säkerhetslag för Hongkong. Den nya lagen innebär att Peking befäster sin makt över Hongkong, som hittills bland annat haft egen polisstyrka, egna lagar och eget domstolsväsende. Med den nya säkerhetslagen blir den som har en egen negativ uppfattning om Pekingregimens makt över Hongkong automatiskt en brottsling.
Pekingregimens agerande under det senaste året har inte bara skapat sorg och chock i Hongkong utan också besvikelse och uppgivenhet. Flera som vi har pratat med talar om hur omvärlden sviker dem och lämnar dem helt ensamma i stormakten Kinas klor.
I skuggan av coronapandemin planerar nu Kinas kommunistparti att förvandla Hongkong till en vanlig provins i Kina utan de grundläggande mänskliga rättigheter som de blev lovade vid överlämnandet 1997.
Vad Hongkonginvånarna behöver nu är att omvärlden agerar konkret mot Kina, till exempel genom allvarliga sanktioner eller att man förklarar kinesiska ambassadörer som persona non grata.
Mest är vi besvikna på regeringen i Sverige som helt stänger öronen när miljontals människor kräver frihet, grundläggande mänskliga rättigheter, yttrande- och pressfrihet i Hong Kong. När man inte ger stöd till förtryckta ger man stöd till förtryckarna. Vi känner inte igen Sverige, som en gång i tiden var en stark röst för de rättslösa, röstlösa och övergivna. Det gör ont i oss att vi inte längre har politiker som Olof Palme som modigt stod upp för de förtryckta, inte minst under USA:s anfallskrig i Vietnam.
Till sist, två frågor till vår statsminister Stefan Löfven: varför är du så tyst om Hongkong? Varför tar du inte ställning för de demokratitörstiga i Hongkong?