Nyss har elever fått sina betyg enligt den läroplan som kom 2011. Men starka elevröster har höjts för att uttrycka oro över vad betygen står för.
Vad är skillnaden mellan exempelvis att ”göra enkla sammanfattningar” och ”göra sammanfattningar”, eller mellan att ”granska källor med viss säkerhet” och ”granska källor med säkerhet”, undrar de.
Orden ”enkla” och ”med (viss) säkerhet” är exempel på så kallade kvaliteter som används för att skilja ut olika betyg från varandra. I det här fallet är exemplen hämtade från kunskapskraven i ämnet svenska på gymnasiet. Orden känns mycket väl igen från vardagsspråket. Men hur fungerar de som stöd för att bestämma vilket betyg en elev ska få: A, B, C, D, E eller F? Hur ska man förstå skillnaden mellan en enkel sammanfattning och en sammanfattning? Här förväntas således lärare kunna fylla dessa kvalitetsord med ett innehåll och utveckla ett språk för att tala om detta med sina elever och deras föräldrar. Det är en grannlaga uppgift som ställer mycket stora krav på lärare.
Vi står nu inför åtminstone två problem. Det första problemet är att det är höljt i dunkel vad dessa kvalitetsord står för.
De är framtagna inom Skolverket. Men det går inte att någonstans finna varför valet fallit på just de här kvalitetsorden eller vilken typ av kunskap valet av dem är grundat på. Är det beprövad erfarenhet eller forskning de vilar på och i så fall vilka källor har använts? Som språkforskare sliter man sitt hår när man blir tillfrågad av lärare om vad som exempelvis är skillnaden mellan att använda begrepp på ett i huvudsak fungerande sätt, relativt väl fungerande sätt eller väl fungerande sätt. I bakhuvudet dunkar ”Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta”.
Det andra problemet blir i ljuset av det första mångdubbelt större. Det gäller att lärare inte har getts vare sig tillräckligt mycket tid eller stöd för att utveckla ett sådant språk som behövs för att kunna ge en likvärdig och välgrundad bedömning av sina elever.
Nationella proven ger en viss vägledning. Men de förekommer inte i alla årskurser där betyg ska sättas. Kommentarmaterial som utarbetats för att förtydliga kursplanerna och däribland kunskapskraven innehåller inte alltid så mycket mer än vad som redan står i kursplanerna. Bedömningsstöd av olika slag är under utveckling. I dessa bedömningsstöd ges dels försök till uttolkningar av kunskapskraven och kvalitetsorden, dels exempel på elevers prestationer och bedömning av dem. De är goda försök att rätta till den oklarhet som råder angående dessa kunskapskrav och kvalitetsord. Men de är ännu inte färdigställda för alla ämnen och årskurser.
Så de ungdomar som alldeles nyss gått ut från gymnasiet med sina slutbetyg får således leva med ett antal barnsjukdomar, liksom på samma sätt de ungdomar som lämnade gymnasiet vid den förra betygsreformen för cirka 20 år sedan.
Detta är med andra ord ett exempel på en reform som sjösatts utan att den hunnit förankras och förberedas i verksamheten. Professorn i pedagogik Tomas Englund har visat på att i tysk och även norsk och dansk tradition har läraren en roll som en kognitivt och moraliskt medveten väljare av undervisningsinnehåll, en didaktiker. Men svenska lärare har i stort sett varit avskurna från den traditionen under efterkrigstiden.
I stället har en amerikansk tradition dominerat där läraren i högre grad betraktas som en teknisk verkställare av politiskt fattade beslut. Dagens situation med styrning genom otydliga kunskapskrav, något mer tydliga nationella prov och andra direktiv har förstärkt den bilden ytterligare.
Detta är också ett exempel på betydelsen av ett utvecklat yrkesspråk. Ett sådant yrkesspråk är något som växer fram successivt genom kollegiala samtal. Stöd för detta kan ges genom forskning som på ett systematiskt sätt undersöker hur man kan tala om utveckling av olika aspekter av kunskap inom ett ämne. För att tala med Lars Forsells stämma: ”Jag måste använda ord när jag talar till er” – med tillägget att jag måste veta vad de orden står för, för att kunna göra en likvärdig bedömning.
Caroline Liberg, professor i utbildningsvetenskap med inriktning på läs- och lärprocesser, Uppsala universitet