Nu ligger byggnadsnämndens slutliga förslag på exploatering av Odinslund på bordet. Förslaget innebär att tre nya hus uppförs på den öppna gårdsplanen i kvarteret Ubbo och att det gamla brygghuset på tomten rivs. Denna del av kvarteret Ubbo utgör en integrerad del av det historiska parkområdet Odinslund. Om planen antas har Uppsala kommun släppt igenom den mest genomgripande förödelsen av en värdefull kulturmiljö på decennier. I de utredningar som föregått detaljplanen har fokus lagts på de delar av platsens historia som skulle kunna motivera nya byggnader medan man har undvikit att betrakta Odinslund som den mer än 150 år gamla, välbevarade miljö som den faktiskt är. Vi vill därför ge en kort historisk bakgrund.
Odinslund består av ett parkområde med en fyrradig allé som förbinder domkyrkoområdet med Slottet, Carolina Rediviva och Botaniska trädgården. Det är ett populärt och flitigt använt stråk med exceptionella skönhetsvärden och unika kulturhistoriska värden. Odinslund kantas av historiska bebyggelsemiljöer av riksintresse. Allén har en lång historia. De två västra trädraderna anlades 1759 under överinseende av Carl von Linné och strax därefter kompletterade Johan Lostbom allén med ytterligare två trädrader. Lostbom arrenderade de kungliga trädgårdarna väster om slottet, och blev senare domprost i Uppsala. En ordentlig och monumental förbindelse mellan universitets- och domkyrkoområdet och slottet med dess trädgårdar låg på ett naturligt sätt i Lostboms intresse.
I fonden av alléns mittgång restes år 1833 en obelisk till minne av Gustav II Adolf. Mittgången gjordes om till en upphöjd gata som anslöt till Slottsbacken, och som skulle utgöra en fortsättning av Stockholmsvägen. Man gestaltade också om miljön. Murarna till den gamla kyrkogården till Helga Trefaldighetskyrkan revs och staketet framför Julianska huset (Dekanhuset) togs bort och en magasinsbod revs. Senare revs också flyglarna och diverse uthus till Dekanhuset. Man eftersträvade en lugn och värdig parkmiljö med monumentala inslag. När ett gatuhus på tomten nr 7 brann ner 1878 återuppfördes det inte, utan Odinslunds förstärkta parkkaraktär fick fortleva genom seklerna, ända fram till idag. Så skapades dagens kulturmiljö. Vad kommer då att hända med Odinslund om planen genomförs?
Vi kan börja med det omhuldade ”kulturstråket”, en idag helgjuten historisk miljö, från S:t Eriks torg till Slottet, med idel betydelsefulla historiska märkesbyggnader från medeltiden till början av 1900-talet. ”Stråket” får sitt unika värde genom just frånvaron av sentida bebyggelsetillskott. Tre nya och relativt storskaliga byggnader skulle både skada upplevelsen av det historiska stråket och innebära en kraftig förvanskning av det värdefulla och besjungna Odinslund, som alltså har haft sin nuvarande prägel sedan slutet av 1870-talet.
Detaljplanen tillåter också att ett unikt och till sitt yttre välbevarat brygghus från slutet av 1700-talet rivs. Byggnaden har mycket stora kulturhistoriska värden och tillhör en sällsynt och hotad byggnadskategori. Upplevelsen av den värdefulla bebyggelsemiljön från 1700- och 1800-talet förtas när tomten byggs igen och när den pittoreska stödmuren från 1760-talet och byggnaderna ovanför och nedanför muren skyms. De nya byggnaderna bryter också den anslående visuella kontakten mellan domkyrkoområdet och Carolina Rediviva. Slutligen ser vi att den intrikata balansen i miljön, som upprätthålls av öppna ytor på ömse sidor av allén, kommer att rubbas och alléns idag självklara riktning kommer att bli mindre prominent.
Vårt klara och tydliga ställningstagande handlar inte om glas eller tegel, sadeltak eller pulpettak. Det handlar om det orimliga i att år 2021 riva ett 1700-talshus i Uppsalas stadskärna, och att bygga bort en autentisk historisk miljö av riksintresse. Vi uppmanar Uppsala kommun: Lev inte i villfarelsen att det är 2000-talets avtryck som gör Uppsalas stadskärna unik. Förpassa planen för Odinslund till byrålådan!