Vi liberaler värnar om människans rätt till självbestämmande genom hela livet. Från livets början då barn bör få välja skola och utbildning till livets slut då vi bör få välja när vi vill gå i pension.
Självbestämmande för individen är lika viktigt i alla livets skeden.
Vi anser att alla människor har rätt till ett värdigt livsslut. Det här är ingen lätt fråga att diskutera. Vi vill betona att vi värnar om en omdömesgill och sansad debatt där vi får utrymme att lyfta fram olika åsikter i den här svåra allmänmänskliga frågan så fylld av känslor. Debatten om möjlighet till självvalt livsslut när man lider av smärtsam, dödligt förlöpande sjukdom har åter tagit fart. Vi vill med detta inlägg redogöra för vår ståndpunkt.
I dag gäller Svenska Läkaresällskapets etiska riktlinjer för läkare om att avstå från och avbryta livsuppehållande behandling om en beslutskapabel patient vill det och är välinformerad och införstådd med de olika behandlingsalternativ som finns.
Då ska läkaren respektera patientens önskan om att livsuppehållande behandling inte inleds och redan inledd behandling avlutas.
Läkare ska samtidigt alltid erbjuda adekvat palliativ, lindrande behandling. Om en patient inte längre är beslutskapabel bör läkaren respektera patientens tidigare uttryckta önskan om att inte ta emot livsuppehållande behandling. Hur denna önskan ska uttryckas är ännu inte klart. Två utredningar har föreslagit att en sådan önskan borde kunna formuleras i ett livsslutsdirektiv men ännu har regeringen inte lagt fram någon proposition om detta.
Palliativ behandling inbegriper möjlighet till palliativ sedering, vilket innebär att en patient med outhärdliga symtom, som inte kan lindras på annat sätt, ska erbjudas möjlighet till behandling som också påverkar vakenheten. Den kan ges intermittent men också kontinuerligt under livets sista dygn.
Utvecklingen av den palliativa vården i Sverige har gått i positiv riktning. Men vi är inte nöjda med dagens situation utan vill gärna diskutera möjligheten att tillåta så kallat självvalt livsslut.
Vårt förslag är en statlig utredning om den modell för självvalt livsslut som är tillåtet i fem delstater i USA samt i Kanada.
Den delstat som har längst erfarenhet är Oregon, där ”Death with Dignity Act” (DWDA) trädde i kraft 1997. DWDA innebär att en obotligt sjuk patient i livets slutskede på egen frivillig begäran kan få avsluta sitt liv genom att inta en dödlig dos läkemedel som förskrivs av läkare. Läkare kan inte tvingas skriva ut medlet, det måste ske frivilligt, och förfarandet dokumenteras och rapporteras till Oregons hälso- och sjukvårdsdepartement.
Trots att lagen funnits i 20 år används möjligheten i liten omfattning.
Men det har visat sig viktig för patienten att ha friheten i sin egen hand att få besluta om ett slut när livet blivit alltför smärtsamt att leva. En tredjedel har inte använt de medel de förskrivits men velat känna trygghet i att ha dem tillgängliga. De sjukdomar det handlar om är främst cancer och ALS. Självvalt livsslut får inte användas för människor med demens.
Vi vet att en rad svenskar under de senaste åren rest till Schweiz för att avsluta sina liv. Vi vet också från en studie genomförd 2008 att den svenska befolkningens attityder till Oregonmodellen var att 73 procent var för och omkring 12 procent emot. I läkarkåren var 34 procent för och 39 procent emot.
Den här studien behöver nu upprepas för att se om inställningen till självvalt livsslut förändrats.
De hälso- och sjukvårdsministrar som fått frågan om utredning om självvalt livsslut har alla sagt nej. Det beklagar vi. Politiker får inte skygga för svåra etiska frågor utan måste ha civilkurage att ta tag i dem. Vi vill alltså föreslå en utredning om självvalt livsslut. En sådan utredning bör tillsättas under denna mandatperiod för att ge tid för en ordentlig samhällsdebatt om frågan.
Vi har inte själva valt att födas.
Vi bör få leva våra liv med så mycket frihet och självbestämmande som bara möjligt, så länge vi inte inkräktar på någon annan människas frihet.
Vi menar att självbestämmandet i allra högsta grad också bör gälla frågan om hur vi vill avsluta vår livsresa. Vi anser att det här främst är en medborgarfråga.
Barbro Westerholm, Maria Weimer, riksdagsledamöter (L)