Frågan om företagens aktieutdelningar har varit aktuell sedan pandemin bröt ut i våras. Ledande politiker har tävlat om vem som ropat högst på utdelningsförbud för de företag som tagit emot stöd från staten. Men ett sådant perspektiv är både kortsiktigt och populistiskt. Nu är det hög tid att utdelningsförbudet slopas – för forskningens skull.
Nyligen kom Tillväxtverket med beskedet att bolag som permitterat personal under 2020 inte får lämna aktieutdelningar inom två månader från att de mottog det senaste stödet. Svenska banker får inte heller dela ut sin vinst, trots att de klarat pandemin relativt bra.
Utdelningsstoppet låser in pengar i bolag som annars hade kunnat ge bättre avkastning någon annanstans. Det är en sorts tvångssparande, till ingen nytta. Fri allokering av kapital är grunden för en fungerande marknadsekonomi och bidrar till att pengarna hamnar där de gör som mest nytta.
En stor del av företagens utdelningar går till småsparare, pensionsfonder och forskning. Just utdelningar gav de större pensionsbolagen ett tillskott på runt 60 miljarder under 2019. Trots detta behandlar vi utdelningar som en fråga enbart för giriga kapitalister.
Privata stiftelserna betalar för coronaforskning. Under förra året fick svenska universitet och högskolor totalt 5,5 miljarder kronor till forskning från organisationer utan vinstsyfte. 2017 uppgick lärosätenas intäkter från privata stiftelser och företag till 16 procent av den totala summan, en hög siffra internationellt sett.
Ett exempel är Wallenbergstiftelsen som har anslagit 180 miljoner till covid-19 relaterade insatser under året, varav 100 miljoner till forskningsprojekt. Det möjliggjorde bland annat KI:s undersökning av avloppsvattnet i Stockholm som tidigt indikerade en andra våg av smittan.
På grund av utdelningsförbudet anslår stiftelsen mindre pengar i år än tidigare. “Vår bedömning nu är att vi sannolikt kommer att behöva sänka det med 800 miljoner kr”, sa Oscar Stege Unger, talesperson för Wallenbergstiftelserna, till SVT Nyheter tidigare under hösten.
Utdelningarna är en del av ett större kretslopp. Pensionsbolagen tar upp en stor del av ägarlistorna på Stockholmsbörsen och de är direkt beroende av pengarna som kommer från de stora bolagen i Sverige. Genom att strypa inflödet försvåras möjligheterna att göra pensionsutbetalningar till dagens pensionärer utan att ta från det investerade kapitalet. Över tid och med ränta-på-ränta effekten leder det till att framtida pensionärer kan drabbas hårt av dagens avsaknad av fritt kapital.
Att förbjuda utdelningar och sätta sig på en moralisk käpphäst handlar enbart om politiskt poserande. I praktiken ger det inte någon effekt. Ryggradsreflexen kanske är naturlig, det känns konstigt att företag delar ut under en pågående pandemi. Det man då missar är hur hela systemet hänger ihop och hur enkelt företag som vill bara kan skjuta upp utdelningen för sina aktieägare.
Samtidigt som förbudet inte får den önskade effekten drabbas forskningsstiftelserna hårt. Även under pandemin är cancer och hjärt- och kärlsjukdomar den vanligaste dödsorsaken i Sverige enligt Socialstyrelsen. Att strypa utdelningarna leder till att finansieringen av forskning på dessa områden riskerar att halta efter.
Statsminister Stefan Löfven har sagt att den moraliska kompassen får avgöra om företagen delar ut eller inte. Men var ligger det moraliska i att effektivt strypa bidragen till forskning och utveckling? Utdelningsförbudet är ett dråpslag för Sverige som ledande forsknings- och kunskapsnation, när de privata finansiärerna inte längre har möjlighet att hjälpa till. Det är hög tid att regeringen att slopa utdelningsförbudet – för forskningens skull.