Utbilda Akademiskas styrelse

Regionstyrets minne är kort. Upphandlingen av förbrukningsmateriel var ödesdigert, skriver Alexandra Waluszewski i en replik.

Debatt2020-11-13 01:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

REPLIK

”Akademiska sjukhuset har under lång tid haft en situation där intäkterna inte motsvarar kostnaderna”, skriver fem företrädare för Region Uppsala och sjukhusets styrelse (UNT 7/11).

Att en verksamhets intäkter inte täcker dess kostnader är ett klassiskt ledningsmisslyckande. För att komma tillrätta med detta vill styrelserepresentanterna effektivisera. I praktiken innebär det kostnaderna skall minskas samtidigt som kvaliteten skall bibehållas eller förbättras. Ett antal vårdmoment som är beroende av varandra, som utförs av ett antal olika professioner, ofta verksamma inom olika organisatoriska enheter, skall kosta således mindre och ge samma eller bättre kvalitet. Det är en grannlaga uppgift, som ställer stora krav på ledningens förmåga att bygga på professionernas insikter och kunnande.

I stället för att utgå från komplexiteten söker styrelserepresentanterna efter ”enklare” verksamheter för att se ”om något kan göras mer effektivt någon annanstans”. Samtidigt försäkras att ”det inte är farligt” att upphandla och att vare sig kontroll eller samordning kommer att vara något problem. 

Det regionala mannaminnet tycks kort. Det är bara ett år sedan Regionens upphandling av förbrukningsmaterial visade sig ödesdigert. Det som då behandlades som enkelt och trivialt, dock under professionernas protester, visade sig vara en pulsåder i Akademiska sjukhusets verksamhet. Önskedrömmen effektivisering via upphandling till lägst pris landade i materialbrist och hundratals stoppade operationer. Att de fem styrelserepresentanterna i kölvattnet av denna erfarenhet benämner de verksamheter som nu är aktuella för upphandling: gynekologi, platskirurgi, ögonsjukdomar, öronsjukdomar, som ”enklare” är ytterst oroväckande.

Allvarligast är dock att styrelserepresentanterna utelämnar att den ledning som misslyckats internt med att effektivisera komplexa vårdkedjor förutsätts ha kompetens att utvärdera, kontrollera och samordna effektivisering när den utförs externt.