Hur ska det europeiska försvaret se ut i framtiden? Det är en fråga som har diskuteras de senaste dagarna när Europeiska unionens stats- och regeringschefer träffats i Europeiska rådet. En avgörande fråga är hur EU:s samarbete ska bli ett komplement till Nato.
Samtidigt låtsas Socialdemokraterna i Sverige som om att Nato inte längre är relevant. Nu behöver Socialdemokraterna och den rödgröna regeringen komma med i matchen.
Socialdemokraterna tror att de kan diskutera europeiskt säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete utan att beröra Sveriges förhållande till Nato och Natos roll för vår säkerhet. Det blev uppenbart efter det att EU:s utrikesministrar träffades den 19 juni och de olika utspel regeringen sedan dess har gjort. Det är kommunikation som väcker skratt bland andra och underminerar vår position som en seriös aktör. För säkerhet byggs inte av luftslott från 1970-talets tänkande utan på verkligheten år 2017 – och den verkligheten är att europeisk säkerhet i dag har den säkerhetspolitiska gemenskap Nato är som grund.
Den Europeiska kommissionen (en av EU:s institutioner) skickade ut ett reflektionspapper i början av juli som är tänkt att ligga till grund för det nya samarbetet.
I det nämns Nato 21 gånger och bland annat med meningar som ”En aldrig tidigare skådad dynamik drar för närvarande EU och Nato närmare varandra” eller ”utveckla starkare relationer mellan EU och Nato”.
För att Sveriges röst ska bli en att ta på allvar behöver den rödgröna regeringen inse att Nato är grunden för den europeiska säkerheten. Så sent som i veckan kom samtliga av Natos fyra operativa multinationella förband på plats i Estland, Lettland, Litauen och Polen i syfte att avskräcka från angrepp mot de baltiska staterna och Polen. Det är en politisk realitet som dessutom är avgörande för europeisk säkerhet inför ett aggressivt Ryssland som bedriver ett konventionellt krig i Ukraina och informations- och cyberkrigföring mot i stort sett samtliga europeiska länder.
Regeringen behöver sedan ta ställning till de verkliga sakfrågorna för att på ett framgångsrikt sätt representera Sverige. Dessa är i dag inom EU: (1) ökat försvarsindustriellt samarbete, (2) gemensam högkvartersförmåga att leda militära insatser inom och utom EU, (3) gemensamma europeiska förband samt om att (4) upprätta en militär verksamhet under en EU-ledning och med EU- finansiering vilket ytterst handlar om en EU-armé.
Ökat försvarsindustriellt samarbete är viktigt för att just stärka Europas säkerhet. Även ett gemensamt högkvarter är ett viktigt steg framåt för att stärka vår försvarsförmåga – samtidigt som vi där måste diskutera form så att grundläggande suveränitet för medlemsstaterna bevaras.
Gemensamma förband kan också ha en viktig funktion för gemensamma förpliktelser inom EU och för fredsbevarande insatser. Samtidigt är en EU-armé för mig helt uteslutet då det dels är nationellt ansvar och dels skulle underminera den styrka och kraft som finns i Natos mellanstatliga samarbete.
Utrikesminister Margot Wallström (S) har sagt att de vill ingå i det framväxande säkerhetssamarbetet. Men vår framtida säkerhet och det fördjupade mellanstatliga samarbetet kan inte diskuteras utan att ta hänsyn till att Nato i dag är grunden för Europas försvar – och att vi inte är en del av den gemensamma säkerhet Nato utgör.
I stället är vi beroende av icke-förpliktande bilaterala avtal med bland annat USA och Finland på grund av Socialdemokratins pimpinetta oförmåga att tala om Sverige och Nato.
Det är kortsiktigt en dålig strategi och långsiktigt en skadlig strategi. Den tjänar inte Sveriges säkerhet.
Gunnar Hökmark, delegationsledare för Moderaterna i Europaparlamentet