Frågan om hur Uppsalas behov av simidrottsanläggningar och badhus ska tillgodoses långsiktigt är inte ny. Sverigedemokraterna står självklart bakom bygget av en ny simidrottsanläggning på Gränby sportfält, men vill samtidigt se att Uppsalas politiker inte glömmer bort att alla inte bor centralt. Fyrishovs roll som den dominerande huvudanläggningen har varit odiskutabel sedan flera decennier, men alla anläggningar uppnår förr eller senare sin tekniska livslängd. Simbassänger och liknande anläggningar hör till en typ av infrastruktur som slits hårt även av helt normal användning, och i Fyrishovs fall har behovet att göra något vuxit under lång tid.
Efter omfattande utredningar har man nu kommit fram till att en totalrenovering av Fyrishov inte är rätt väg att gå. Det skulle handla om en mycket kostsam ombyggnad, och det är långt ifrån säkert att resultatet skulle bli bra. Dessutom skulle man behöva stänga badet helt under en längre tid i samband med en sådan ombyggnad, varför det framstår som ett klart bättre alternativ att bygga nytt på en helt annan plats.
Sverigedemokraterna ansluter sig till uppfattningen att en ny simidrottsanläggning passar bra på Gränby sportfält. Där finns redan en uppbyggd infrastruktur för idrottsaktiviteter, och en ny simhall skulle komplettera ett redan gott utbud av befintliga hallar och anläggningar. Eftersom det handlar om i huvudsak jungfrulig mark kan man bygga ganska snabbt och utan störningar på andra aktiviteter under byggtiden.
Däremot anser vi att man inte ensidigt kan satsa på den här sortens anläggningar i centralorten. Vid kommunstyrelsens senaste sammanträde beslutade man sig för att gå vidare med förslag för Gränby, centrala Uppsala och Gottsunda. Man ska också utreda möjligheten till ett helt nytt mindre bad vid Fyrishov, med fokus på motionssimning och simundervisning.
Utredningen föreslår en etablering av en helt ny badanläggning inom kort, och ytterligare två på litet längre sikt. Sverigedemokraterna menar att en av dessa utan vidare bör kunna förläggas utanför Uppsala, förslagsvis i Storvreta eller Björklinge.
Det tål att uppmärksammas att ungefär en fjärdedel av kommunens invånare – mer än 50 000 människor – inte bor inne i själva staden. Landsbygden med tillhörande orter har överlag varit rätt styvmoderligt behandlad med kommunala satsningar av den här typen sedan de blev en del av Uppsala kommun på 1970-talet.
Med tanke på att det ofta talas om att minska trafikbelastningen i centrala staden vore det ett utmärkt tillfälle att inte ensidigt förlägga all verksamhet just dit. Om såväl skolor som familjer och andra har flera ställen att välja på, och om dessa är geografiskt bättre spridda över kommunen, så kan det egentligen enbart erbjuda fördelar. En ny anläggning i Storvreta eller Björklinge skulle dessutom, precis som på Gränby sportfält, kunna byggas på hittills obebyggd mark. Eftersom markpriserna är avsevärt lägre på landsbygden än inne i centrala staden skulle det hela inte heller behöva bli orimligt dyrt.
Uppsala har i dag ett sämre utbud av inomhusbad än flera andra jämförbara kommuner i landet. I Uppsala går det drygt 71 000 invånare per simhall, att jämföra med 55 000 i Stockholm, 49 000 i Västerås, 33 000 i Gävle och endast 20 000 i Sundsvall. Nog borde Uppsala kunna erbjuda mer än så? Det är alltså inte enbart en fråga om att ersätta de bassänger som redan finns i dag, utan vi behöver på längre sikt öka hela utbudet.
Så utöver den behövliga nybyggnaden på Gränby sportfält anser Sverigedemokraterna att det är bra att bredda tillgången även geografiskt. En ny simhall på landsbygden skulle inte enbart vara till nytta för landsbygdsbefolkningen, det skulle även innebära en trafikavlastning inne i staden och överlag öka både valfrihet och flexibilitet. Att ge andra än centralortens invånare lite valuta för sina mångåriga skatteinbetalningar är både angeläget och på tiden.