I det nya förslaget till Uppsala kommuns landsbygdsprogram står det att Uppsala ska bli "Sveriges bästa landsbygdskommun". Men vad innebär det konkret? Hur ska framgång mätas, och vilka faktiska insatser och investeringar ska genomföras för att nå dit? Risken är att det blir ytterligare ett dokument som samlar damm, snarare än ett verktyg för verklig och varaktig förändring för de som bor och verkar på landsbygden.
För att verkligen göra skillnad måste landsbygdsprogrammet kompletteras med tydliga, mätbara mål och konkreta insatser. Vad exakt menas med en ”god servicenivå”? Hur många nya bostäder ska tillkomma? Vilka investeringar planeras i kollektivtrafik? Och hur kan föreningslivet och det lokala näringslivet få bättre stöd? Utan dessa svar riskerar programmet att bli en pappersprodukt utan verklig effekt.
Servicefrågor är avgörande för en levande landsbygd, men landsbygdsprogrammet saknar tydliga målsättningar om hur servicen ska stärkas. Det är positivt att servicepunkter nämns, men flera lösningar som verkligen efterfrågas skulle behöva konkretiseras ännu mer. Exempelvis med tydligare mål om pendlarparkeringar, förbättrad kollektivtrafik och säkra skolvägar.
Ett landsbygdsprogram måste även inkludera näringslivet och bostadsbyggandet – två grundstenar för en livskraftig landsbygd. Trots att bostäder är eftertraktade på landsbygden, fortsätter kommunen att ha strikta regler för tomtavstyckningar, vilket försvårar möjligheten att bo kvar eller etablera sig på landsbygden. För småföretagare och jordbrukare finns inga konkreta insatser för att förenkla tillståndsprocesser eller stödja etablering av nya företag. Att översiktligt resonera om landsbygdsutveckling utan att koppla det till konkreta investeringar och regeländringar blir inte trovärdigt.
LRF Uppsala betonar vikten av att myndighetsutövning bör inkludera ett företagsfrämjande perspektiv och att landsbygdens resurser måste tas tillvara i större utsträckning i sitt remissyttrande. Även Länsstyrelsen efterlyser en tydligare strategi för att främja landsbygdens ekonomiska utveckling med livsmedelsförsörjning och hållbar energiförsörjning som centrala frågor.
Från Centerpartiet har vi lagt över tretton olika konkreta yrkanden i kommunstyrelsen om de förändringar som vi önskar se i kommunens nya landsbygdsprogram. Det är allt ifrån förstärkning av jordbrukets roll som en nyckelsektor för livsmedelsberedskap och resiliens i kristider till en handlingsplan för snabbare ärendehantering och kortare beslutstider inom landsbygdsfrågor, särskilt för bygglov och näringslivsrelaterade tillstånd. Men huvudproblemet är den så kallade urbana normen som präglar Uppsala kommuns beslutsprocesser. Det innebär att kommunen i stor utsträckning utformar lösningar och strategier som utgår från stadens behov och förutsättningar, vilket leder till att landsbygdens eller mindre orters behov hamnar i skymundan.
Centerpartiets reformgrupp för välfärd på landsbygden har lyft behovet av att politiska beslut och lagar ska landsbygdssäkras genom att en obligatorisk konsekvensbedömning ur landsbygdsperspektiv införs i lagstiftningsprocessen. Detta är något som vi skulle vilja införa i Uppsala kommuns beslutsprocesser redan nu för att jämna ut de orättvisor som finns mellan stad och land.
Uppsala kommun har nu chansen att visa att landsbygden är en prioritet. Men det kräver tydliga mål och en investeringsvilja för att faktiskt kunna genomföra förändringar som gör skillnad i människors vardagsliv på våra landsbygder. Styret hade en möjlighet att ta med dessa förbättringar i programmet när det återremitterades men valde i stället att föreslå samma dokument med tillägg av några få betydelselösa ord.
Centerpartiet kräver ett omtag kring landsbygdsprogrammet så att det leder till konkreta förbättringar för Uppsalas landsbygdsområden. Landsbygdsborna förtjänar bättre än så här.