Under snart två mandatperioder har Socialdemokraterna haft huvudansvaret för skolpolitiken i Uppsala. Sedan valet 2018 har den administrerats av Liberalerna, men politiken är densamma. Denna tid har tyvärr inneburit allvarliga resultattapp för Uppsalas skolor och förskolor. När Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna styrde 2014 tillhörde Uppsala Sveriges främsta skolkommuner. I dag ligger Uppsala bara strax över riksgenomsnittet.
Åren 2006–2014 infördes en rad reformer i Uppsala för att höja elevernas resultat. Vi såg lärarna som skolans viktigaste resurs och höjde varaktigt deras löner, status och kompetens. Bland annat infördes lektorat inom gymnasiet. Samtidigt behandlades alla utförare inom skola och barnomsorg likvärdigt, vilket gjorde att Uppsala hade ett gemensamt system för antagning, kö, placering och likvärdig resurstilldelning. Sedan 90-talet har ”Uppsalamodellen” även tillämpats för dagbarnvårdare som får ersättning även för egna barn i gruppen. Dessa reformer är numera stadfästa och utvecklade nationellt, genom skollagen från 2011.
Tyvärr ser vi att kommunen, i stället för att driva utvecklingen inom skolan framåt, nu tappar mark. På område efter område rullas reformerna tillbaka. I stället för att gå före väntar vänsterstyret, bestående av Socialdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet, stödda av Vänsterpartiet, i Uppsala på nationella reformer som aldrig kommer. Uppsalas kräftgång förstärks av regeringens historiskt svaga skolpolitik. Sverige behöver inte fler långtidsutredningar eller mer provtrixande, utan rigorösa reformer som höjer elevresultaten.
Det talas mycket om ”likvärdig skola”, men tyvärr blir detta ett sätt för regeringen att lura Liberalerna att tro att det betyder statlig skola, och inte det som är faktisk socialdemokratisk politik. Att det är överordnat att alla elever är på samma (låga) nivå, än att bättre skolresultat prioriteras. Vi tror varken att ett likvärdigt utfall i skolresultat, eller statligt huvudmannaskap är lösningen på skolans problem, utan tvärtom måste fullt fokus ligga på att förbättra elevernas resultat, på både nationell och lokal nivå.
Tyvärr underpresterar Uppsalas skolor. Eleverna har inte så goda resultat som förväntas. Inte heller lyckas eleverna tillräckligt väl under utbildningen. Elevernas studiegång mäts inte ens ordentligt av kommunen. Sedan 2015 har vi föreslagit att undervisningsmetoder ska evidenssäkras för att varaktigt höja elevresultaten.
I stället för sänkta ersättningar till mindre förskolor och lågstadier med goda elevresultat behöver vi se till att kommunens skolbudget på närmare sex miljarder når fram till klassrummen. Så är det inte idag, då cirka hälften av resurserna försvinner på vägen. I stället behöver vi föra över mer pengar till att investera i lärarna. Vi har redan färdiga förslag på bättre resultatuppföljning och fler karriärvägar för lärare. Utan investeringar i lärarna och en god uppföljning kommer pengarna fortsätta att fastna på vägen ut till klassrummen.
Därutöver vill vi reformera förskole- och skolvalet så att Uppsala får ett system som bättre svarar upp mot elevernas och föräldrarnas önskemål. Vi vill ha ett enkelt system som gör att alla aktörer vill delta, till skillnad från i dag. Dagens komplicerade system leder till att förskoleplatser får stå tomma samtidigt som fristående aktörer väljer att stå utanför systemet, så att valalternativen blir färre.
En av anledningarna till att pengar försvinner från undervisningen är de dyra lokalkostnaderna. Det fungerar inte att fortsätta på den inslagna vägen och försöka lösa problemen med dyra, tillfälliga moduler. Vi vill förändra hur kommunen använder befintliga lokaler och bygga fler förskolor. Vi vill inte slussa våra barn mellan moduler.
Uppsala får aldrig svika de barn som behöver skolan allra mest. Därför föreslår vi ökade anslag till barn med särskilt stöd och satsningar på resursskolor. I stället för att fokusera på att alla elever ska ha samma resultat ska elevers progression i varje ämne följas noga. Alla elever måste få goda möjligheter att nå sin fulla potential. Vi vill utveckla landsbygdsskolor i stället för att lägga ner dem, som i Åkerlänna.
I gymnasieskolan behöver vi anställa fler lärare och skapa samarbeten med andra framgångsrika skolkommuner och regioner, som exempelvis Lund / Skåne och Stockholm. Uppsalas gymnasieskolor behöver utvecklas för att elevresultaten ska kunna höjas, i stället för att avvecklas som närmast är fallet med exempelvis Fyris-, Jälla- och Ekebygymnasierna.
Uppsala är Sveriges äldsta universitetsstad. Det finns inga demografiska eller strukturella bortförklaringar till att Uppsala inte ska ha skolor som tillhör Sveriges främsta. I stället för att vända den negativa trenden administrerar Liberalerna de fallande resultaten tillsammans med Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Uppsala kan mer. Det enda sättet att varaktigt förbättra skolan är ett maktskifte.