Uppsala står, liksom många andra delar av Sverige, inför utmaningen att hantera den betydande minskningen av antalet födda barn. En artikel i Upsala Nya Tidning rapporterar att Uppsala kommun för närvarande har 1 300 för få barn i förskoleåldern jämfört med vad man räknat med. Det innebär att många förskoleplatser idag står tomma, och i ett fall har en hel förskola tvingats stänga ned. En olycklig situation som skulle kunna förebyggas genom mer behovsanpassad stadsplanering.
Allt färre barn föds i Sverige. Enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) är barnafödandet i landet det lägsta på 20 år. Det är en trend som är tydlig över hela landet, även om det varierar markant mellan olika kommuner. Att prognostisera befolkningstillväxten är en komplex uppgift, eftersom händelser i framtiden är omöjliga att förutse till punkt och pricka. Den prognos som genomfördes för fyra år sedan, för hur många barn mellan 1-5 år som skulle finnas i Uppsala i dag, visade sig vara helt fel ute. Fram till år 2025 ser det ut att bli 2 000 barn färre än beräknat – ett gissel för Uppsalas förskolor som går från att ha varit överfulla till att nu delvis stå tomma.
Men samtidigt som antalet nyfödda barn i Uppsala minskar stadigt, växer Uppsala län som aldrig förr. I början av 2023 var det totala antalet invånare 400 682 personer. Sammanlagt ökade befolkningen i länet med 5 656 invånare, vilket innebär den högsta ökningen i hela Sverige för sjunde året i rad. Befolkningstillväxten beror främst på att Uppsala har en stor inflyttning av människor från övriga delar av landet. Inom länets kommuner är det Uppsala kommun som ökar mest, med 4 544 personer, följt av Håbo, Knivsta, Heby och Enköping.
Kontrasten mellan den minskade födelsefrekvensen och den övergripande befolkningsökningen i Uppsala tydliggör utmaningarna med att förutse demografiska förändringar. Under vissa perioder behöver kommuner utöka den samhällsnyttiga verksamheten, så som förskoleplatser, men vi får inte glömma att perioder som dessa, med oväntat minskande födelsetal, också kan komma. Dagens byggpraxis involverar ofta nybyggande, som ofta visar sig vara ofördelaktigt planerad när prognoserna sviktar. Konsekvenserna blir en negativ miljöpåverkan när byggnaderna uppförs, för att sedan stå outnyttjade eller rivas.
En mer flexibel stadsplanering kan vara en del av lösningen på detta dilemma. Genom att reservera en del av detaljplanen av Uppsalas stadsdelar för flexibla byggnader, i stället för att bebygga alla ytor med permanenta fastigheter, skapar vi utrymme för oförutsägbara demografiska förändringar att ske på ett hållbart sätt. Samtidigt skapas områden som kan agera platsbuffert för Uppsalas framtida behov, så väl en ny babyboom, som att möta behovet av fler äldreboenden och färre förskolor. Byggnaderna kan snabbt avvecklas, flyttas och återanvändas för nya ändamål, vilket gör att vi undviker resursslöseri och därigenom onödig klimatpåverkan.
Uppsala står inför en stor utmaning, men med en flexibel och hållbar stadsplanering har vi verktygen att ta oss an den. Jag uppmanar därför alla beslutsfattare att ta ett steg i rätt riktning, utvärdera nuvarande syn på stadsplanering och våga omfamna nödvändiga förändringar för invånarnas bästa. Genom att avsätta utrymme för anpassningsbara byggnader kan vi gemensamt framtidssäkra Uppsala och ta itu med de utmaningar morgondagen bär med sig.