Prefektsystemet måste fungera bättre, det menar Uppsala studentkår.
I måndags lanserades vår rapport om prefektrollen och hanteringen av diskrimineringsärenden vid Uppsala universitet. Prefekterna är de som leder institutionerna, alltså där utbildning och forskning vid universitetet bedrivs. Prefekter är valda från personalstyrkan och har rollen under en begränsad tid.
Vi har intervjuat ett tjugotal prefekter för att se vad de har för utmaningar och hur de bäst kan lösas.
I intervjuerna berättar prefekterna om vilket stöd de har eller inte har, deras utbildning, maktdynamik inom akademin, deras arbetsmiljö, utmaningar med svåra ärenden och att nå ut till studenter och doktorander som blivit utsatta för diskriminering, kränkande särbehandling och trakasserier.
I rapporten framkommer det en osäkerhet kring att vara chef för sina kollegor, där det finns befintliga privata och professionella relationer. Enligt flera prefekter kan det skapa oro för att bränna broar och hur framtiden blir när prefekten går tillbaka till att vara en vanlig anställd igen om de behöver hantera diskrimineringsärenden kopplat till kollegor.
Prefektprogrammet är bra, men det kommer in för sent. I dagsläget ges oftast utbildningen inte innan man påbörjar tjänsten, utan under årets gång. Detta gör att det blir svårare att hantera vissa ärenden ordentligt. Det finns dessutom alldeles för lite kunskap om prefekter och deras roll bland studenter och doktorander. Brister i prefekters arbetsmiljö riskerar att sippra ut i hela verksamheten.
Kanske mest allvarligt är de upplevelser av brist på handlingsutrymme som prefekt, särskilt kopplat till professorer. Flera vittnar om att stora arbetsmiljöproblem, som diskriminering, kan fortgå när en professor med mycket makt inom fältet är involverad. Flera prefekter upplever att det skapar en känsla av maktlöshet inför att kunna åtgärda problemen.
En prefekt säger: “Han håller ju på sådär med studenterna. Men han är en jävligt bra forskare.” Det räcker med att en sådan händelse inträffar för att visa tecken på en mycket ohållbar situation som behöver åtgärdas.
Uppsala studentkår har fyra försalg för att göra prefektsystemet bättre.
Här är några av våra förslag för att förbättra situationen:
Krav på att prefekter ska ha gjort klart prefektprogrammet innan de kliver på. Det är många som uttrycker det som ett problem att utbildningen inte alltid ges innan själva uppdraget börjar.
Första hjälpen till psykisk hälsa (MHFA) eller likvärdig kurs är obligatorisk för prefekter. Att hantera människor som mår dåligt eller är stressade är en del av prefektens vardag. När det kommer till hantering av diskrimineringsärenden kan samtal ofta vara svåra, med såväl student, doktorand och anställd och många prefekter upplever det som utmanande.
Alla studenter och doktorander informeras om prefekterna. Kunskap om prefekternas roll och existens är minimal bland studenter. Även om prefekten sällan är första instansen att vända sig till behöver studenter och doktorander kunskap om deras roll och när man kan vända sig till dem.
Universitetet behöver erbjuda mer stöd till prefekterna. Ofta möter prefekter ganska svåra utmaningar, i kombination med hög arbetsbelastning måste också tillräckligt med stöd finnas. Många upplever det som finns i dagsläget att inte vara tillräckligt.
Maktlösheten prefekter upplever är bekymmersam. Universitetet behöver jobba mer med arbetsmiljöfrågor, för att skapa förutsättningar för att studenter, doktorander och anställda ska ha en trygg arbetsplats.