Uppsala universitet har varit naiva

Slutreplik till "Uppsala universitet gullar inte med Kina" i UNT 5/8.

I fortsättningen bör Uppsala universitet tänka ett steg längre i val av projekt och hedra värderingarna man står bakom i stället för att charmas av diktaturer, skriver Hannes Sjöberg, Hanna Deák och Joel Andreasson.

I fortsättningen bör Uppsala universitet tänka ett steg längre i val av projekt och hedra värderingarna man står bakom i stället för att charmas av diktaturer, skriver Hannes Sjöberg, Hanna Deák och Joel Andreasson.

Foto: Pressbild.

Debatt2020-08-14 02:46
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Slutreplik

Eva Tiensuu Janson och Mats Larhed har rätt i att samtliga universitet i Kina har en politisk ledning underordnad regimen och inte bara Southeast University, men fortfarande kvarstår olämpligheten i ett sådant samarbete. Givetvis kan det finnas givande utbyten enskilda forskare och studenter emellan men när själva projektet från början var på initiativ av Xi Jinping borde det stått klart från dag ett att projektet hade alldeles för starka band till Kinas brutala och totalitära ledning. Dessutom borde man förstå att denna typ av ambitiösa internationella projekt, som på ytan må ha eftersträvansvärda medicinska ändamål, är en del av Xi Jinpings bygge av Kina som en legitim och hedervärd stat där Uppsala universitet hjälper till att stärka legitimeringen. 

Det gläder oss att universitetet nyligen valt att avbryta de mest långtgående planerna som biobanksprojektet och den gemensamma medicinska utbildningen i Nanjing (vilket man för övrigt inte gått ut med). Anledningen hävdas vara den nya inriktningen regimen tagit senaste åren. Det är ett välkommet uppvaknande men alltför sent. Kina har kränkt mänskliga rättigheter lika länge som staten funnits och således även när projektet inleddes. Att tro att en liten fakultet ska ha någon påverkan på utvecklingen hos en supermakt som Kina är dessutom naivt. All den tid och resurser som lagts på projektet i flera års tid hade dessutom kunnat läggas på mer lämpliga projekt i andra länder som också skulle vara hjälpta av den medicinska fakultetens kunskaper. Nu får vi istället se att flera års arbete går till spillo när stora delar av projektet avbryts. 

I fortsättningen bör Uppsala universitet tänka ett steg längre i val av projekt och hedra värderingarna man står bakom i stället för att charmas av diktaturer - hur stora deras ekonomiska muskler än är. Universitetet bör i stället vända blicken mot alla de länder där medicinska landvinningar kan göras samtidigt som mänskliga rättigheter garanteras.