Min farfar var bara 11 år gammal när han kom till Uppsala från norduppländska Vendel. Han flyttade in i ett inackorderingsrum på Sturegatan för att börja på det som då var Uppsala högre allmänna läroverk. Potatis, knäckebröd och en tunna sill hade han med sig hemifrån, smör och mjölk ingick i hyran.
Då som nu var Uppsala lärdomens stad, och hoppets. För min farfars del hoppet om utbildning och en väg bort från de karga omständigheterna som rådde i byn där han växte upp.
Under de nästan 100 år som har gått sedan min farfar mötte de stränga lärarna på läroverket har tiotusentals människor flyttat till Uppsala. Från Upplands landsbygd, från andra delar av Sverige och världen. Till lärdomens stad, till hoppets stad.
Vi har varit en öppen stad, för människor, och för människors drömmar. Välkommen hit, välkommen hem har varit ett självklart motto för vår kommun.
Vi har två världsledande universitet. Globalt framgångsrika företag har sitt hem i Uppsala, och Uppsalas ofta internationellt inriktade näringsliv, inte minst inom Life Science och IT, sjuder av innovation och tillväxt.
Det är och har varit en ynnest att som kommunstyrelsens ordförande få leda och representera Uppsala. Vi har så mycket att vara stolta över.
Men jag är orolig. Efter den 11 september kan Sverigedemokraterna få inflytande i Uppsala. Sverigedemokraterna är ett parti med rötter i nazismen. Det är ett parti vars företrädare inspireras av Polen och Ungern, där regeringarna ifrågasätter universitetens oberoende. Om SD fick inflytande skulle det påverka Uppsala och bilden av Uppsala på ett mycket negativt sätt.
Uppsalabor som flyttat hit från andra länder skulle känna sig mindre välkomna. I sin egen stad. Det skulle underblåsa rasism och främlingsfientlighet, diskriminering och kringskurna livschanser. Det skulle också riskera att göra det svårare för Uppsalas företag att rekrytera global spetskompetens, och för våra universitet att locka till sig världsledande forskare.
Jag är orolig för att partier som genom årtiondena har varit med och tagit ansvar för att Uppsala ska vara en öppen och välkomnande stad nu är villiga att ge inflytande till Sverigedemokraterna.
Jag ser också andra oroande tecken på kortsiktig populism.
Staden Uppsala har naturliga begränsningar: i norr av flygflottiljen som är en viktig del av landets försvar, i väster av det omistliga naturreservatet Hågadalen-Nåsten, i öster av rika jordbruksmarker. Det är därför kommunen sedan decennier äger mark i de södra delarna av Uppsala. Här norr om naturreservatet Norra Lunsen finns utrymme att under kommande årtionden bygga nya stadsdelar.
När vi blir fler i Uppsala, av inflyttning men framförallt för att våra unga väljer att stanna här, är det naturligt att se hur orter på kommunens landsbygd kan utvecklas. Uppsala är Sveriges största landsbygdskommun, och vi vill bli Sveriges bästa. Vi har tagit fram ett långsiktigt landsbygdsprogram för att bygga både bostäder och infrastruktur på orter som Almunge, Länna, Vattholma och Vänge. Men vi kommer också behöva foga nya stadsdelar till de befintliga i de södra delarna av staden.
Utvecklingen av södra staden hänger ihop med vår kommuns avtal med staten om fyrspår mellan Uppsala och Stockholm. För att få denna historiskt stora statliga investering har vi förbundit oss att ta tillvara de möjligheter till nya arbetsplatser och nya stadsdelar som den efterlängtade järnvägsutbyggnaden och den nya järnvägsstationen skapar. Det handlar i korthet om att bygga nya bostäder i södra staden och koppla ihop dem med fyrspåret med klimatsmart kollektivtrafik.
Avtalet med staten skrevs efter många års utredande, och i stor blocköverskridande enighet.
Det gör mig orolig att det som åtminstone hittills varit det största oppositionspartiet i Uppsala kommunfullmäktige nu går till val på att bryta mot avtalet genom att bygga mycket färre bostäder och genom att dra en bilbro genom Årike Fyris i stället för klimatsäker spårväg.
Sådana förändringar skulle vara ett brott mot avtalet med staten och skulle, efter nära 20 års arbete, lägga frågan om fyrspår i långbänk. Mångmiljardinvesteringar som enligt avtalet tillfaller Uppsala skulle i stället hamna i en annan del av landet.
Vårt lokala näringsliv som i åratal har arbetat för fyrspår, våra två universitet och inte minst Uppsalas alla pendlare har rätt att ställa krav på oss politiker. Vi måste vara beredda att ta långsiktigt ansvar, även när det kräver svåra avvägningar. Utbyggnaden av fyrspår mellan Uppsala och Stockholm kan påbörjas nästa mandatperiod. Men det förutsätter en ansvarsfull och långsiktig politik.
På samma sätt har Uppsalas invånare rätt att förvänta sig att Uppsalas politiker slår vakt om vår öppenhet.
Min farfars lillebror hade diabetes. Hans mamma Ester fick uppbåda all sin kraft för att försöka hålla honom vid liv. Nässelsoppa och örter, en köksträdgård med färska grönsaker.
Då, för 100 år sedan, var diabetes en obotlig sjukdom. I dag har forskning vid bland annat Uppsala universitet förvandlat diabetes från en dödsdom till en sjukdom det går att leva ett långt liv med.
Ett exempel från vår egen tid är den unikt tvärsektoriella kompetens inom diabetesforskning som i dag finns vid Uppsala diabetescentrum. Här samlas ledande diabetesforskare för att öka kunskapen om diabetes ”från cellnivå till samhällsnivå”. En forskning som inte skulle vara möjlig om inte Uppsala upplevdes som en attraktiv stad för de allra bästa forskarna.
Jag är beredd att ta ansvar för Uppsalas långsiktiga utveckling. För att våra barn ska kunna finna ett hem i Uppsala och för att vi ska fortsätta vara en stad där drömmar kan förverkligas.
Jag hoppas på ditt förtroende den 11 september.