Utan det ideella engagemanget hade Sverige och Uppsala läns landsbygder varit fattigare. Vi bidrar med både samhällsnytta och sammanhållning – men politikerna måste bryta utvecklingen som nu krymper handlingsutrymmet.
Under mer än tre decennier har Riksorganisationen Hela Sverige Ska Leva delat ut pris till människor som tillsammans gör något extra för sin bygd. Bland pristagarna finns utvecklingsgrupper, sockenråd, Folkets Hus- och idrottsföreningar från hela landet. Bredden i samhällsnyttan de bidragit med är slående. Från det absolut grundläggande – som förskolor och sophämtning – till spetsprojekt inom områden som kultur och idéburet bostadsbyggande.
Det är en mäktig motbild till föreställningen om att det ideella engagemanget flyttat till soffan när våra mobiler erbjuder enklare lösningar. Bredden i samhällsnyttan är slående, även den.
Det ideella engagemanget bidrar till att fylla det tomrum som uppstår när offentliga aktörer och marknaden drar sig tillbaka. Ibland genom att protestera och slåss mot kortsiktiga beslut. Ofta genom att bidra med lösningar så att bensinstationer, butiker, skidbackar och skolor kan drivas vidare på nya sätt.
Det ideella engagemanget bidrar också med lösningar på vår tids utmaningar, och gör nästan existentiella frågor som krig och klimatomställning till något konkret som är möjligt att jobba med på bygdenivå. Visst, här finns nostalgi, men samtidigt en praktisk och funktionell inställning till verkligheten, liksom en hög grad av nytänkande.
Inte minst bidrar det ideella engagemanget med hopp, vilket i sin tur leder till ännu mer handling, nya idéer och en känsla av att allt är möjligt. Och i oroliga tider när vi söker efter mening i globala manifest eller en resa till Thailand – så finner vi den plötsligt i en nära gemenskap.
Nu finns en oro för fusk och anti-demokratiska krafter inom vissa delar av föreningslivet. Det driver politiken i en riktning mot fler regler och ökad kontroll, vilket slår hårt mot små föreningar i landsbygder genom mer administration och längre handläggningstider. Och jakten på besparingar drabbar i stor utsträckning mindre orter när anslagen till studieförbunden krymper. I den pågående översynen av landsbygdspolitiken måste det vara en prioriterad uppgift för regeringen att bryta den utvecklingen.
Parallellt behöver regionen och kommunerna i Uppsala län stå upp för sina delar. Kortsiktiga beslut för att spara pengar kan bli dyra när stöden till föreningslivet tunnas ut. Och våga involvera de ideella krafterna i dialog och medbestämmande. Inte bara i samband med större beslut, utan också över tid.
Det ideella engagemanget gör oss alla till vinnare. För det är väl politikens mening att hela Sverige ska leva? Eller ska vi börja stänga ner allt utanför stadsplanerat område?