I juli 2018 skrev jag en insändare angående att Erlandssons Bygg stoppade byggandet av sex bostadshus vid Gottsunda centrum. Jag ställde då frågan hur man från kommunens tänkte hantera situationen, då problemet sannolikt skulle uppkomma igen.
Erik Pelling (S) uppgav då att han hade fått försäkringar om att byggandet skulle återupptas om några månader. Jag var av en helt annan uppfattning och hävdade att detta bara var början på en byggkris inom bostadssektorn som skapats av Uppsala kommunen genom en stor godtrogenhet. Orsaken till stoppet var väl med största sannolikhet en dålig försäljning där bara fjorton lägenheter av femtio stycken var reserverade i etapp ett.
Senare kom arbetet igång men nu bara med stomresning av halva projektet. Senhösten 2020 blev det på nytt stopp i produktionen och denna gång på grund av att Erlandssons Bygg I Uppsala försatts i konkurs.
Men Gottsunda är inget unikt, det finns många planerade byggen som just nu skjuts på framtiden.
De finns bland annat i Bäcklösa, Rosendal, Kungsängen, Librobäck, Råbyleden, Vattholmavägen, Fyrislundsgatan, Väderkvarnsgatan. Bland byggherrarna märks till exempel Bonava, NCC, Skanska, JM, Peab, Besqab, Åke Sundvall, SSM, Småa, Uppsalahem, Riksbyggen, HSB, Ikano och Oscar Properties.
Det är till och med så illa så att Uppsalahem, Småa och SSM helt backat ur markanvisning dom fått av kommunen av kostnadsskäl. Marken är helt enkelt för dyr.
Personer från bygg- och fastighetsbranschen som jag är bekant med som varit verksamma sedan början av sjuttiotalet, var redan för sju år sedan ense om att kommunens byggplaner skulle komma att straffa sig. Och redan 2017 började problemen torna upp sig.
På frågan hur kommunen så totalt missbedömt behovet an nybyggda bostäder är svaret följande från Christian Blomberg, stadsbyggnadsdirektör:
”Som du vet så har kommunen begränsade möjligheter att styra konjunktursvängningar men vi gör så klart vårt bästa för att utvecklingen ska gå i takt” Svaret är häpnadsväckande. Kommunen måste hålla sig informerad om konjunkturutvecklingen i byggbranschen på den lokala marknaden.
Erik Pelling har i UNT uttalat att vi måste bygga mer och billigare genom att mindre aktörer går in och bygger billigare. Resultatet ser vi nu när Erlandsons lämnar två objekt, Gottsunda och Liljegatan samt Sparre Wreede Partners Jerner AB i Rosendal.
Det finns också en gräns för hur mycket man kan tumma på kvaliteten vid byggandet av nya bostäder. Man får inte bygga sämre än vad lagstiftningen kräver gällande energiförbrukning, ljudkrav, belysning med mera. Att sänka standarden genom att till exempel byta parkett mot plastmatta ger liten skillnad för byggkostnaden.
Men frågan är om kommunen verkligen är intresserad av att bygga billigare. I exempelvis i Rosendalsområdet finns det otal fasadvariationer, olika takutformningar, en salig blandning av fasadmaterial, vilket gör det svårare att bygga billigare.
Uppsala kommun menar att man måste ta ut marknadsmässiga priser på marken för bostadsbyggande. Marknadsprissättning innebär att priset på en vara avspeglar det aktuella marknadsläget, det vill säga efterfrågan på varan från kunderna. En marknadsprissättning bestäms utifrån "nuet" och man kan inte ta hänsyn till varans historia eller eventuella framtida förändring”
Det borde innebära att det finns möjlighet att sänka markpriserna och på så sätt få ner byggkostnaderna. Uppsalas mittenstyre bör sänka markpriserna åtminstone till en sådan nivå att kommunens egna bolag Uppsalahem vågar bygga.
För det specifika byggprojektet i Gottsunda måste ytterligare några frågor ställas:
– Varför saknas det tidplan i exploateringsavtalet med Erlandssons Bygg?
– Hur skyddas köparna vid konkurs?
– Hur skyddas vi skattebetalare vid alla dessa projekt där markanvisningen återlämnas eller byggstarten skjuts fram på obestämd tid?
– Hur bevakas fuktskyddet i Gottsundaprojektet?
Det är varken rimligt eller ansvarigt av kommunen att bedriva en sådan byggpolitik som leder till att byggen inte färdigställs, skjuts på framtiden eller helt enkelt blir onödigt dyra