Förra veckan presenterade Uppsalas styre (S, V och MP) en uppgörelse med Utvecklingspartiet om att avskaffa LOV inom äldreboende (UNT 12/3). Men att själv kunna välja äldreboende har mycket starkt stöd bland Uppsalas seniorer enligt en färsk underökning.
Undersökningsföretaget Verian har genomfört en unik undersökning riktad mot en målgrupp som sällan kommer till tals – 85 år och äldre – den grupp som i huvudsak får insatser från äldreomsorgen. Undersökningen visar att över 90 procent av Uppsalas äldre vill kunna välja såväl hemtjänst som äldreboende. 85 procent vill kunna välja mellan privat drivna och offentligt drivna äldreboenden.
Resultatet är föga förvånande. Svenska folket och Uppsalas invånare är vana att välja offentligt finansierade tjänster som förskola, skola, tandvård och sjukvård. Många seniorer blir därför förvånade när de på ålderns höst förlorar rättigheten att välja och i stället behöver finna sig i att bli placerade av en kommunal handläggare när de behöver plats på äldreboende. Vi människor blir inte mindre varierade med åldern.
Uppsalas rödgröna styre föreslår tillsammans med UP att LOV ska ersättas med en ordning där politiken först bestämmer vilka boenden som ska upphandlas. Ambitionen är att hälften ska vara kommunala och resten fördelas i två olika upphandlingar mellan idéburna aktörer och privata företag.
Reformen inskränker de äldres möjligheter att välja, men marknadsförs som en valfrihetsreform, vilket är särskilt magstarkt. Vår erfarenhet visar att denna typ av system inte fungerar i praktiken eftersom valfriheten blir kraftigt beskuren. Därtill är bristen på äldreboenden större i kommuner som inte har LOV. Uppsalas äldre efterfrågar verklig valfrihet – inte valfrihet med förbehåll.
Det har funnits utmaningar i Uppsalas LOV-system, som kommunens egna beslut har bidragit till. Styret lyfter tomma platser i kommunala äldreboende som ett vägande skäl mot LOV. Valfrihet innebär att äldreboenden som väljs bort av de äldre, inte sällan för att de håller lägre standard eller ligger på fel ställe, kan behöva användas på annat sätt, till exempel som studentbostäder. I Uppsala har sådana beslut inte tagits.
För att uppnå den kvalitetskonkurrens som LOV syftar till, där den som tillhandahåller en äldreomsorg som efterfrågas av äldre och anhöriga premieras, behöver utförarna ha likvärdiga villkor. Det behövs också långsiktigt hållbara villkor, såsom en ersättning som följer kostnadsutvecklingen. I Uppsala har dock ersättningen varken varit likvärdig eller följt kostnadsutvecklingen.
Beslutet att begränsa valfriheten är inte en reform som efterfrågas av Uppsalas äldre. Äldreomsorgen måste utgå ifrån de människor den finns till för, Uppsalas seniorer, och inte utifrån politikens svängningar. Vi uppmanar därför Uppsalas politiker att tänka om och utveckla, i stället för att avveckla, LOV.
Ett äldreboende är inte i första hand en vårdinrättning – utan ett hem. Vem skulle finna sig i att politiken bestämde var de ska bo? Det finns flera skäl till att äldre vill välja boende. Man vill kanske bo i närheten av sitt tidigare boende, nära anhöriga eller ha möjligheten att välja viss inriktning mot exempelvis livsstil eller språk. Därför är det viktigt att värna seniorers uttryckliga önskemål och rätt att själva bestämma utförare av äldreomsorg. Grundfrågan för Uppsalas äldre blir denna: Ska politikerna eller de äldre i Uppsala bestämma var man ska bo den sista tiden i livet?