Uppsala är återigen på väg att bli staden som Veronica Maggio sjöng om att hon ville lämna. Tågkaoset och den höga skatten skrämmer bort unga som borde stanna kvar. Det har inte Uppsala råd med.
Väckarklockan ringer. Uppsalas morgonpendlare går upp och sätter igång kaffekokaren. Därefter har vi alla samma morgonrutin – att stämma av trafikinformationen ifall något av tågen är försenade eller inställda.
Det senaste året har det varit mer regel än undantag att det inte fungerar med pendlingen. Om Uppsala ska leva upp till sitt motto “Välkommen hit, välkommen hem” behöver tågtrafiken säkras och kommunalskatten sänkas. Det är i synnerhet viktigt för att hålla kvar alla unga vuxna och tidigare studenter som överväger om de ska vara de som drar, eller stannar kvar.
För många leder förseningarna till funderingar om man ens kan bo kvar i Uppsala. Inför hösten har MTR ställt in fyra avgångar varje dag. Detta beror på personalbrist som företaget har haft lång tid att justera för. Dessa fyra inställda avgångarna är alltså de som redan nu är planerade. Ingen vet hur många avgångar som faktiskt kommer att komma fram.
SJ:s hantering av tågkaoset har också varit alltför dålig. Framförallt är det den bristande kommunikationen som skapar irritation. Det som upplevs frustrerande är inte bara att tågen ställs in, utan hur man som betalande kund blir behandlad. Inställda avgångar meddelas med kort varsel och ursäkter med som att det saknas både tåg och personal.
Det senaste misslyckandet var att inte ens berätta att alla direkttåg i höst ställs in. Det skapar inte förtroende. Att inte ens meddela att man inte kan köra tåget är bara underligt. Resenärerna förtjänar en bättre kommunikation, och tåg som faktiskt går.
När tågkaoset fortsätter börjar många fundera på om det är värt att bo kvar. Att ha kortare till jobbet är skönt. Det är dessutom inte heller ekonomiskt försvarbart att bo kvar.
Uppsalas skatter är för höga. Vi riskerar att få en ännu högre skattesats om unga arbetare flyttar från staden. Skatten ligger över rikssnittet och varje månad betalar man nästan 750 kronor mer i skatt jämfört med någon som bor i Stockholms kommun.
Ett ungt par som står i valet och kvalet mellan att pendla från Uppsala eller flytta till en förort i Stockholm, där skatterna är lägre, förlorar ekonomiskt på att bo kvar, även med de högre boendekostnaderna i Stockholm. Argumenten att stanna kvar blir försvinnande få.
Hur ska man då kunna lösa den kris som har uppstått, där unga medborgare väljer att lämna staden? Det långsiktiga svaret är såklart att fyrspåret byggs, men det löser inte kaoset i dag. Regionen bör ställa tydliga krav på MTR att lösa sina problem snarast. Det är svårt att i dag motivera att de faktiskt erbjuder det som förväntas av dem i upphandlingen.
Trafikverket måste se till att underhållet sköts. När förseningar beror på att spåren inte fungerar behöver Trafikverket ta notan. Det för att skapa ekonomiska incitament att löpande sköta underhållet.
Det är viktigt för det gemensamma att Uppsala håller kvar skattebetalare i staden så att vi alla medborgare kan få en ännu bättre välfärd att dela på. Ju fler skattebetalare, desto mer skattepengar får vi in. För kommunen blir det skadligt att ha den höga skattesats man har i dag. Därför behöver vi sänka skatten ner mot Stockholms nivåer över tid.
För att inte riskera att Uppsala återigen bli den stad som Veronica Maggio sjöng om, en stad där man inte ville vara den som blev kvar, måste ett skifte ske. SJ och MTR behöver leverera på sina åtaganden och sluta ducka för berättigad kritik. Den frustration som finns behöver tas på allvar om vi inte ska förlora viktiga skattebetalare. För ingen av oss pendlare vill fortsätta vakna med klumpen i magen om vi kommer att komma till jobbet eller inte.