Storartad kultur i Uppsala, skrev UNT: s chefredaktör Kalle Sandhammar i en uppskattande krönika härom veckan (5/9).
Ett besök i 10-årsjubilerande Uppsala Konsert och Kongress, UKK och vetskapen om att världens främste videokonstnär Bill Viola gästar Uppsala låg bakom Sandhammars positiva bedömning.
Och visst är det så: storartad kultur finns just nu (och ganska ofta) i Uppsala, och det är lätt att instämma i den uttalade förvåningen över hur det kunde dröja så länge innan Uppsala fick sitt konsert- och kongresshus.
”Så här i efterhand är det obegripligt att det tog så lång tid”, skriver Sandhammar.
Ännu obegripligare är det att ett liknande scenario nu utspelar sig i Uppsala. Nu gäller det inte musiklivet eller kongressverksamheten utan det som med ett gemensamt namn brukar kallas bildkonsten, ett begrepp som i dag är mer komplext och mångsidigt än någonsin.
Efter årtionden av provisorier i diverse mer eller mindre olämpliga, svåranvända lokaler, senast Slottet, utreder kommunen nu (för vilken gång i ordningen?) konstlivets behov och framtid. Men hittills tyder ingenting på att man dragit någon lärdom av den sega långbänk som föregick skapandet av Uppsala Konsert och Kongress.
Föreningen Konstens Hus Nu och många andra konstkunniga och engagerade aktörer har länge med olika medel arbetat för det enda alternativ som är möjligt om man även i framtiden vill kunna kallas en Konststad: ett nybyggt, för sitt ändamål arkitektritat konstmuseum, centralt beläget i Uppsala och tillgängligt för alla. I likhet med UKK borde ett sådant Konstmuseum vara en självklarhet i rikets fjärde stad.
Nu gäller det för omvärlden att uppfatta vad som pågår i Uppsala av storartad kultur, skriver UNT: s chefredaktör i sin krönika.
Jag skulle vilja tillägga att nu gäller det för ansvariga politiker här i Uppsala att uppfatta vad som pågår och vad som skulle kunna hända i framtiden om Uppsala får ett riktigt Konstmuseum.
Om man inte nu beslutar sig för att bygga ett sådant kommer det framtida konstlivet i den här staden definitivt inte att kunna beskrivas som storartat.
Det är inte Slottet eller Domkyrkan som ska lösa konstens lokalproblem i Uppsala.
Konstkritiker