Strandskyddets syfte är att trygga förutsättningarna för allmänheten till olika strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Det är egentligen inte något som är kontroversiellt och upplevs vara rätt rimligt enligt de flesta. Däremot så medför strandskyddet stora problem för uppsalaborna i deras vardag eftersom det inom den strandskyddade zonen på 100, ibland 300 meter är förbjudet att uppföra eller ändra byggnader. Det är dessutom förbjudet att sätta upp andra anläggningar som avhåller allmänheten från att röra sig på den platsen.
För att få uppföra ny byggnad inom strandskyddat område måste markägaren ansöka om strandskyddsdispens hos miljöförvaltningen. Det är inte en eller två gånger som ansökan om dispens har avslagits, utan betydligt fler gånger än så har vi moderater fått bevittna hur enkelt det är för förvaltningen att avslå en dispensansökan, även när det rör sig om 95-98 meter från strandkanten, eftersom det tyvärr är inom strandskyddat område.
I vissa fall avslås till och med dispens när markägaren vill uppföra en byggnad intill sin befintliga byggnad på grund av att det inte uppfyller strandskyddets syften. Trots att detta inte på något sätt varken medför sämre livsvillkor för djur- och växtlivet eller försvårar förutsättningarna för allmänheten att ta sig till olika strandområden så är det tyvärr inget som förvaltningen kan göra något åt. Det är lagstiftningen som är problemet.
Tack vare den förlegade strandskyddslagstiftningen omöjliggör miljöförvaltningen många gånger för våra kommuninvånare att bygga sitt hus eller sin brygga. Det är en direkt inskränkning i uppsalabornas liv. Moderaterna har varit en pådrivande kraft i miljö- och hälsoskyddsnämnden för att fler Uppsalabor med hjälp av särskilda skäl i miljöbalken ska få sin dispens beviljad, och det arbetet kommer att fortsätta.
Den utredning som nu pågår föreslår att det generella strandskyddet vid små sjöar och vattendrag ska tas bort. Det är ett steg i rätt riktning och något som vi naturligtvis välkomnar. Utredningen föreslår dock att strandskyddet behöver förstärkas i tätbefolkade områden med hänsyn till djur- och växtliv och den allemansrättsliga tillgången till den strandskyddade zonen. Problemet är att detta hindrar bebyggelse av bostäder i attraktiva områden. Vår möjlighet att bosätta oss nära vatten som är attraktivt för många svenskar, har begränsats sedan år 1975 när det generella strandskyddet infördes. Denna form av reglering innebär också stora begränsningar för fastighetsägares äganderätt till sin egen mark.
Att vi fortfarande har ett generellt strandskydd på nationell nivå som är ett hinder för tillväxt och som inskränker många markägares frihet är inte något som Moderaterna står bakom. Om vi ska ha strandskydd på känsliga platser eller inte borde i varje fall vara helt upp till kommunerna själva att bestämma i samråd med länsstyrelsen när så är lämpligt, så att det blir mer flexibelt
Det generella strandskyddet borde därför helt avskaffas för att klåfingrigheten ska försvinna. Detta skulle underlätta för många Uppsalabor att gräva på och även uppföra eller ändra byggnader på sina ägandes tomter. Byggnadslagstiftningen finns fortfarande kvar och räcker gott och väl som samhällets kontroll över enskilda markägares egendom. Många Uppsalabor kommer också från mindre tätbefolkade delar av landet, där de nuvarande strandskyddsreglerna upplevs som än mer befängt klåfingriga.