Uppsala behöver en plan B för att hantera konsekvenserna av att broförbindelsen för spårbunden trafik vid Ultuna försenas eller inte blir av. Allt annat är oansvarigt och en ren chansning på Uppsalas framtid.
Centerpartiet står för en grön och hållbar stadsbyggnad med god demokratisk förankring. Vi tror också att vi i Uppsala har bäst kunskap om hur vår kommun bör utvecklas. Det lokala självbestämmandet är i vanliga fall starkt inom stadsbyggnadspolitiken, men tyvärr har det åsidosatts genom avtalet som kommunen ingick med staten 2017, det så kallade bostadsavtalet. Där detaljstyr staten på ett olyckligt sätt var vi ska bygga, när vi ska bygga och hur vi ska bygga.
Centerpartiet har varit emot det här sättet att stadsplanera från första början, vi tror inte att det är klokt att sälja ut det lokala planmonopolet. Uppsala kommun har i avtalet lovat att bygga 33 000 (!) bostäder i södra Uppsala och sydöstra staden fram till 2050. Långt bort från stadskärnan ska vi utveckla ett Enköping i Gottsunda och norr om Sunnersta, samt ett Sundsvall i sydöstra staden. Planerna kräver dyra investeringar i spårväg och allvarliga intrång i känsliga naturmiljöer.
Enligt avtalet med staten ska vi redan om fem år (2029) ha en färdig spårväg. Det är en mycket dumdristig tidsplan. Tullgarnsbron, som planeras att öppnas i april nästa år har hållit på sen 2009. Det tog alltså totalt 15 år, så att anta att vi kan ha en färdig bro över Årike Fyris om 5 år framstår som smått orimligt. I projekt med snäva tidsplaner tvingas man ofta att jobba parallellt, där ingående beroenden inte hanteras i kronologiskt följd utan åtgärder som är beroende av varandra genomförs samtidigt. Bron för spårbunden trafik vid Ultuna är ett typiskt exempel på ett beroende som bör hanteras först.
Den planerade bron är nödvändig för att nuvarande utbyggnadsplaner ska kunna genomföras, men det är osäkert om bron ens kan byggas. De utredningar som kommunen beställt visar att det är svårt att få tillstånd för bron. Det medför att det är risk för domstolsprövningar som drar ut på tiden. I sådana fall riskerar hela utvecklingen av Uppsala att stanna upp. I värsta fall skulle vi kunna stå med två spårvägslinjer som slutar i ingenstans på varsin sida av Fyrisån, medan den kilometerlånga bron fortfarande avhandlas i miljödomstol i en komplicerad överklagan. Depån planeras öster om ån, så inga spårvagnar kan gå från Gottsunda till Uppsala C för ens bron är klar. Samtidigt kommer Uppsalas innerstad att fläkas upp på flera platser redan under 2024 för att påbörja ledningsflyttar i förberedelse för spårväg, detta utan att vi har några garantier för att utbyggnaden ens är genomförbar fullt ut. Centerpartiet är mycket kritiska till detta.
Eftersom staten detaljstyr genom bostadsavtalet kan kommunen inte anpassa investeringarna utifrån den rådande lågkonjunkturen. Dyra investeringar måste göras redan nästa år, trots att vi egentligen inte har råd med det. Konsekvensen med nuvarande politik blir att välfärdens behov inte tillgodoses och kommunens överskottsmål justeras ner till 1 procent. Vänsterstyret tar stora risker med vår välfärd och även kommunens ekonomi, men också med spårvägsprojektets genomförande då saker inte reds ut i rätt ordning.
Trots våra olika ingångar i politiken har vi trots allt ett gemensamt ansvar för att hantera de konsekvenser och risker som blir resultat av politisk styrning. Uppsalas framtida tillväxt behöver självklart säkras, men det kan inte bli på bekostnad av välfärden de kommande åren. De åtaganden vi har i välfärden får inte blir lidande för att framtidens satsningar tar upp för stort utrymme. Här har vänsterstyret tyvärr låst sig på ett vis där de måste ta stora risker, med vår välfärd men också med Uppsalas utveckling.
Dessa risker anser vi att man bör hantera och av detta skäl lyfte vi i Centerpartiet att kommunen behöver ta fram en plan B för stadsutvecklingen i Uppsala när översiktsplanen var uppe i Kommunfullmäktige den 7 november. Tyvärr hörsammades inte detta av styret. Vi menar fortsatt att Uppsalas utveckling behöver en plan B, allt annat är oansvarigt.