I dag är det mors dag då många barn uppvaktar sin mamma. Till Sverige kom traditionen 1919 från USA. Mors dag var ett uttryck för hur samhället ansåg att den svenska kärnfamiljen skulle se ut i det välfärdssamhälle som växte fram under 1900-talet.
Men i dag ser familjebilden annorlunda ut. Allt från den mer traditionella kärnfamiljen till samkönade familjer och ensamstående dito. Till familjer med biologiska barn, med adopterade barn, familjer som är familjehem, familjer med bonusbarn och bonusföräldrar. Traditionen som säger att hedra sin mor blir mer komplext med dagens mångfald av familjekonstellationer.
Det kan ofta vara svårt att vara den mamman man vill vara, det vill säga en mamma som tillgodoser sina barns behov. Skälen till att man upplever att man inte räcker till eller inte anser sig duga som mamma är olika, men hjälp och stöd finns. I kommunerna finns till exempel familjecentraler som innefattar regionens mödra- och barnhälsovård, kommunens öppna förskola och föräldraskapstöd via socialtjänsten. I regionen finns habilitering, barnpsykiatri och stöd till familjer där en förälder har kognitiva svårigheter. Stöd finns även att få från ideella organisationer.
Synen på moderskap har förändrats. Men fortfarande finns en idé om att alla kvinnor vill, kan och bör skaffa barn samt att föräldraskap bygger på biologiska band. Monica Johansson, forskare i sociologi vid Örebro universitet säger i sin doktorsavhandling att det ses som en naturlig del av kvinnors liv att bli mamma. Den biologiska klockan tas för given och skapar en idé om moderskap som en biologisk drift. Men moderskap är inte detsamma som biologi.
Det är därför viktigt att problematisera hur vi ser på moderskap, det vill säga de tre principer som utgör en grund: det heterosexuella paret, det biologiska bandet mellan förälder och barn och förväntningen på kvinnor att vilja och kunna bli föräldrar. Johanssons forskning är tydlig med att vi inte kan utgå från att alla kvinnor kan eller vill bli föräldrar eller att anta att föräldrar automatiskt har biologiska band till sina barn.
För många kvinnor är det en självklarhet att bli mamma. För dem och deras partner är föräldraskap en naturlig del av livet. Men inte för andra. Det finns därför anledning att ifrågasätta varför man ska skaffa barn och varför det är normen. Det pratas om att livet blir fullständigt om man skaffar barn. Vi menar att det för många inte är en självklarhet att bli förälder. Många kan inte få barn. Och det finns de som prioriterar annorlunda. De vill inte se sina barn växa upp i en värld av våld, krig, och klimatförändring. Ofrivillig barnlöshet är en vanlig orsak till att många kvinnor inte har barn. För dessa kvinnor finns hjälp och behandling att få, till exempel äggdonation eller provrörsbefruktning.
En annan möjlighet till att få barn är adoption. Det finns olika former av adoption. År 2019 genomfördes 170 internationella adoptioner. Men adoption är en komplicerad och kostsam process och oftast får enbart heterosexuella par adoptera.
Det finns par som väljer bort möjligheter till behandling inom sjukvården och adoption. I stället väljer de internationella surrogatarrangemang. Surrogatmödraskap är enligt lag förbjudet i Sverige. I en statlig utredning ”Olika vägar till föräldraskap” från 2016 föreslås att varken altruistiskt (närstående) eller kommersiellt surrogatmödraskap ska tillåtas i Sverige. En anledning mot kommersiellt surrogatmödraskap är att det är svårförenligt med de förbud som finns mot handel med kvinnor och barn samt de regler som syftar till att tillgodose kvinnors och barns rättigheter.
Argumenten mot altruistiskt surrogatmödraskap är att det kan finnas allvarliga kunskapsluckor kring barnens mående och risk för påtryckningar mot surrogatmodern som kan leda till bristande frivillighet. År 2019 tillkom 215 surrogatarrangemang av välbeställda i huvudsak heterosexuella par. Trots detta har inget gjorts för att stoppa den växande reproduktiva handeln vare sig av regering eller riksdag. S-kvinnor har i olika sammanhang framfört krav om att kommuner och regioner måste bygga ut stödet till föräldrar och att Sverige ska införa ett förbud mot internationella surrogatarrangemang.
Vår slutsats är att förutsättningarna för att vara mamma är olika. Men vi är övertygande om att varje mamma är mycket viktig för barnets uppväxtvillkor och utveckling och att mammor utifrån sina individuella förutsättningar gör sitt allra bästa för att barnet ska må bra.