Lokalpartiet Knivsta.Nu, KNU, bildades inför valet 2002 när nya Knivsta kommun återuppstod. Målet med bildandet var fördjupad demokrati genom täta kontakter med medborgarna, men tyvärr blev antalet aktiva för lågt för att partiet skulle kunna leva upp till det målet, även om vi vid den tiden var överlägsna rikspartierna.
Under de fyra mandatperioder har partiet haft fyra mandat, bortsett från 2011–2014 då KNU hade fem mandat, och denna period ingick partiet även i majoriteten tillsammans med alliansen och Miljöpartiet.
En anledning till att KNU erbjöds ingå var att hitta en lämplig kandidat för ordförandeposten i kommunfullmäktige, KFO. Jag kontaktades på olika sätt om jag var villig ta på mig den rollen, vilket jag gjorde, eftersom det sammanföll med min pensionering. Att vara KFO innebär att vara neutral och inte bedriva partipolitik, vilket kan kännas hämmande, när det hettar till i debatten, särskilt när egna motioner tas upp. Alliansen och MP hade haft majoritet även utan KNU. Jag valdes som KFO även den efterföljande perioden, men då som representant för oppositionen. Under alla fyra perioderna har jag haft säte i Bygg- och Miljönämnden, de två första i presidiet och de två senaste som ledamot.
Efter valet 2014, då jag även var ordförande i KNU, försökte jag förmå partiet att se över sin representation, för att partiet om möjligt skulle kunna förhandla sig in i majoriteten igen.
Anledningen var att jag fick starka signaler om att gruppledaren, som person, utgjorde ett hinder.
Detta var även upp på styrelsenivå i KNU, men där fick jag inget stöd för mina tankar.
Jag valde att avgå som ordförande då den viktigaste drivkraften för mig är att driva politik och att påverka vilket sker företrädesvis i majoritet. Då partiet avstod från den möjligheten valde jag att inför den kommande perioden avstå från politiska uppdrag. Enligt min mening saknas självinsikt hos partiet men företrädesvis hos gruppledaren som under inga förutsättningar kan tänka sig att stå tillbaka för exempelvis yngre krafter vilket innebär att han är den som suttit längst som gruppledare i Knivsta.
Efter höstens val där KNU åter fick fem mandat, blev förtroendet för gruppledaren än mer tydligt, då samtliga möjligheter att ingå i någon form av majoritet spolierades, vilket tvingade fram en ohelig allians av partier att ta ansvar för Knivsta.
Tyvärr fokuserade KNU och gruppledaren, enligt min mening, på helt fel saker, när de lägger ansvaret på sin egen oförmåga på övriga partier.
När sedan kommande periods platser skulle fördelas, så försvann enligt min åsikt all etik och samtliga värderingar spolierades då KNU gjorde upp med Sverigedemokraterna i akt och mening att gruppledaren, som jag ser det, inte har stöd hos något parti nu är vald till oppositionsråd med bra ekonomisk ersättning.
När det gick upp för gruppledaren att Liberalerna och Kristdemokraterna skulle samverka i valen och vinna med 6–5, förvann all moral.
I utbyte mot oppositionsrådsposten fick SD ordförandeposten i Revisionen och ande viceposten i Socialnämnden. Att över huvud taget överväga att samverka med SD gjorde att jag direkt begärde utträde ur KNU. Det är för mig en mycket stor överraskning att en majoritet av partiet kan stå bakom detta då jag vet att många, inte minst gruppledaren, i vanliga fall uppger sig företräda en kristen humanitär värdering.
Ett oppositionsråds uppgift är att hålla övriga oppositionspartier informerade och uppdaterade vad som händer i kommunen. Eftersom då övriga utöver SD valt att inte samarbete med KNU kan den uppgiften synas något meningslös.
Jag utgår dock ifrån att KNU efter sin samverkan med SD också väljer att hålla gruppmöten med dem och håller dem informerade.
Mitt förslag är nu att KNU upplöses och att de på senaste fullmäktige närvarande ledamöterna ansluter sig till SD, med en bakgrund och människosyn, som är mig helt främmande. Övriga får väl antingen bli politiska vildar, eller försöka rädda resterna av partiet.
Agerandet på senaste fullmäktige visar klart att det finns två minoriteter, KNU och SD med nio mandat och KD o L med sex mandat. Även om partiet överlever kommer det inte få något politiskt inflytande inom överskådlig tid. Enskilda medlemmar får aldrig stå över partiet.
Jag är fortfarande lokalpartist och jag förespråkar mindre inflytande av rikspartierna på lokal nivå.
Jag skulle även vilja se skilda valdagar, då de lokala frågorna skulle få möjlighet att slå igenom. Även det kommunala självbestämmandet måsta vårdas och försvaras.