Hur skall en rektor vid ett universitet utses?
Detta har varit föremål för mångas undran och behandlats av väl pålästa samhällsvetare, humanister och jurister.
Svenskt Näringslivs forskningsberedning föreslog i Dagens Nyheter 6 oktober 2016 att rekryteringsbasen skulle breddas , att de anställdas inflytande skulle begränsas och att de sökandes anonymitet skulle skyddas.
Gruppen leddes av förre Astra-direktören Håkan Mogren och innehöll även representant för Uppsala universitet. Deras förslag kritiserades i Svenska Dagbladet något senare av undertecknad med instämmande av många.
Nu föreligger ett PM om förslag till revidering av arbetsordningen till att utse rektor vid Uppsala universitet, som på nytt tar upp en från svenskt näringsliv kommande idé om urvalsprocessen. Detta sker på uppdrag av konsistoriet. Kollegialitet har för dem inget värde – tvärtom de misstror och har aldrig förstått dess värde. Man skall utforma en kravspecifikation för att få goda kandidater, som skall kunna söka eller nomineras av anställda eller rekryteringsgruppen.
Det märkliga är att vissa kandidater inte förväntas skylta med sina namn och således skulle avstå att söka om de bleve offentligt synliga. Ett rekryteringsföretag skall bistå i processen.
Enligt min åsikt är en person som inte tål granskning inte lämplig för detta uppdrag, som ytterst är ett förtroendeuppdrag. Jag och mina professorskolleger i Sverige här lärt oss att utstå offentliga och publicerade sakkunniggranskningar. Dessa motiveras bland annat av en önskan att få en oväldig tillsättning och minska försöken till maktens infiltration. Tydligen betraktar många i konsistoriet universitetet som vilket aktiebolag som helst. Dess säregna uppgift att vårda lärdom, förnya den och utbilda unga människor är svår och skör och har skötts relativt väl av engagerad skara professorer och lektorer sedan långa tider.
Tanken att ett rekryteringsföretag skall bistå vid urvalet kommer naturligtvis från näringslivssidan.
Ett sådant företag brukar debitera cirka en tredjedel av tjänstens årslön, enligt uppgift från en central näringslivsrepresentant. En stor organisation som Uppsala universitet har redan en personalavdelning (numera kallad HR) och torde inom denna finna några ”strateger” som kan bistå hörandeförsamlingen. Betänk att ett rekryteringsföretag skall gå med vinst och inte behöver granskas av sakkunniga.
Min erfarenhet av fakultetslivet inom såväl medicin som naturvetenskap är att få ägnar universitetet en tanke.
Dess syfte och värde tar de för givet och det är inget man behöver anstränga sig för. Man fokuserar på sin institution och publikationers inflytande internationellt, det vill säga dess så kallade impact factor, vilket kan vara motiverat eftersom grundvalen för ett universitet är den forskning och undervisning som sker på institutionerna. Detta förutsätter emellertid en frihet att verka och tänka och att välja en rektor som respekterar och värnar detta och som lärarna kan lita på.
Bland Uppsala universitets lärare finns många som inger sina kolleger förtroende och som kan fylla en rektors roll, som inte behöver en kravspecifikation.
Professionalitet är viktigt och en pluralistisk demokrati kräver för sin överlevnad ett välutbildat skikt av yrkesutövare. Dessa är skolade att tjäna demokratin. I en tid med ökande populism framstår detta för mig som mycket viktigt.
Låt de olika fakulteterna föra fram sina förslag och betänk att även samhällsvetare och humanister och teologer fyller en viktig roll vid ett fullständigt universitet. Personligen skulle jag gärna se en samhällsvetare eller en humanist som rektor denna gång och att förtroendeuppdraget kunde cirkulera mellan fakulteterna.