Undervisningen riskerar att bli meningslös

Kan Uppsala universitets ledning meddela hur jag i fortsÀttningen ska undervisa och handleda för att inte krÀnka nÄgon, skriver Björn Furuhagen

Om Uppsala universitet inte Àndrar sig kommer vi dÀremot fÄ en trÄkig, tillrÀttalagd och meningslös undervisning vid vÄrt universitet, skriver Björn Furuhagen.

Om Uppsala universitet inte Àndrar sig kommer vi dÀremot fÄ en trÄkig, tillrÀttalagd och meningslös undervisning vid vÄrt universitet, skriver Björn Furuhagen.

Foto: Staffan Claesson/Arkiv

Debatt2020-02-22 02:00
Det hĂ€r Ă€r en debattartikel. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Som lÀrare vid Uppsala universitet mÄste jag be universitetets ledning att snarast lÄta utarbeta riktlinjer om vad jag och andra lÀrare fÄr sÀga till studenterna och vilka Àmnen vi fÄr undervisa om. Jag Àr nÀmligen orolig för att sjÀlv rÄka ut för liknande anmÀlningar frÄn studenterna som Inga-Lill Aronsson fick och att dÄ utsÀttas för samma sorts behandling av universitetet. Jag hÄller helt med Sten Widmalm, Sharon Rider och Christer Karlsson om att universitetets behandling av henne Àr problematisk och att hon som borde fÄ en ursÀkt. (UNT 28/1

Trots en omfattande kritik frĂ„n dessa och flera andra debattörer i radio och tidningar har universitetet inte backat frĂ„n sin handlĂ€ggning, som innebar att Aronsson ansĂ„gs ha agerat felaktigt. DĂ„ mĂ„ste jag som enskild lĂ€rare vid universitetet dra slutsatsen att fallet ocksĂ„ Ă€r prejudicerande och utgör grunden för hur universitetet principiellt ser pĂ„ den problematik fallet aktualiserar. Andra lĂ€rare som pĂ„ ett liknande sĂ€tt blir anmĂ€lda kommer rimligen inte heller försvaras av universitetet utan tvĂ€rtom utredas och kritiseras. 

Kritiken mot Aronsson gĂ€llde tvĂ„ punkter som bĂ„da gör att jag inte kan undervisa som hittills utan att riskera en anmĂ€lning. 1 Som svar pĂ„ studenternas frĂ„gor om hur man söker information om ”ras” i olika bibliotek och arkiv hade Aronsson förklarat att man söker pĂ„ vissa ord bland annat det sĂ„ kallade n-ordet. Denna sakupplysning ansĂ„gs tydligen krĂ€nkande av studenterna som anmĂ€lde saken. Universitetets handlĂ€ggning resulterade i en anmĂ€rkning mot Aronsson om att hon inte borde ha uttalat ordet. 2 Studenterna pĂ„pekade vidare att eftersom Aronsson ”varken Ă€r svart eller rasifierad har hon faktiskt ingen som helst rĂ€ttighet att anvĂ€nda ordet” Inte heller denna del av anmĂ€lan tycks universitetet vilja avvisa.

Jag forskar och undervisar i historia, och i Ă€mnet ingĂ„r bland annat att behandla olika minoriteters och andra utsatta gruppers historia. För att dĂ„ kunna undervisa om hur illa till exempel samer och romer/resande behandlades Ă€r det centralt att fĂ„ anvĂ€nda de benĂ€mningar som historiskt anvĂ€nts för dessa grupper:  ”lappar” och ”tattare”. Dessa termer Ă€r förstĂ„s krĂ€nkande nu, men illustrerar den diskriminerande behandlingen förr. Att kĂ€nna till termerna och deras innebörd Ă€r centralt för att förstĂ„ diskrimineringen av samer och romer/resande bĂ„de dĂ„ och nu. SjĂ€lvklart mĂ„ste studenter som vill söka kĂ€llor, texter med mera om dessa gruppers historia kĂ€nna till, förstĂ„ och anvĂ€nda dessa termer nĂ€r de letar material i arkiv och bibliotek, till exempel för att skriva uppsatser. Precis som Aronsson gjorde mĂ„ste jag rimligen upplysa studenterna om att dessa ord finns.

Jag mĂ„ste ocksĂ„ anvĂ€nda termerna nĂ€r jag förelĂ€ser om bland annat rasismens och rasbiologins historia. För att en sĂ„dan förelĂ€sning ska bli fruktbar och verkligen förmedla hur rasismen tog sig uttryck mot olika grupper behöver jag citera ur och visa texter med en rad diskriminerande och rasistiskt utsagor om olika grupper. Vidare behöver jag visa bilder som visar olika former av krĂ€nkande behandling som skallmĂ€tning, insamling av mĂ€nskliga kvarlevor och fotografier pĂ„ vad som förr sĂ„g som olika ”rastyper”. Allt detta kan givetvis av kĂ€nsliga studenter uppfattas som ”krĂ€nkande” och resultera i anmĂ€lningar mot mig.

Ytterligare en problematisk omstĂ€ndighet för mig blir nu det faktum att jag sjĂ€lv inte tillhör nĂ„gon minoritet. Jag har inte heller nĂ„gon invandrarbakgrund och Ă€r vit. SĂ„ledes Ă€r jag inte som studenterna i sin anmĂ€lan mot Aronsson skrev ”rasifierad”. DĂ„ stĂ€ller jag mig nu frĂ„gan om jag överhuvudtaget har rĂ€tt att undervisa om olika minoriteters historia?

För mig stĂ€lls saken pĂ„ sin spets nĂ€r jag i fortsĂ€ttningen ska handleda studenter som vill skriva uppsats om nĂ„gon minoritets historia. Det Ă€r ett populĂ€rt Ă€mnesval, som dock kommer bli problematiskt. FĂ„r jag som inte sjĂ€lv Ă€r ”rasifierad” handleda en sĂ„dan uppsats? Rimligen bör detta gĂ€lla Ă€ven för studenterna sjĂ€lva. Nu mĂ„ste jag börja frĂ„ga mig om studenter som inte sjĂ€lva Ă€r ”rasifierade” fĂ„r skriva uppsats om minoriteternas historia. 

Jag vill helst inte förĂ€ndra min undervisning. Men eftersom jag vill vara en lojal medarbetare behöver jag frĂ„n Uppsala universitets ledning fĂ„ veta hur jag i fortsĂ€ttningen ska undervisa och handleda för att inte krĂ€nka nĂ„gon och riskera att dra pĂ„ mig en anmĂ€lan med Ă„tföljande utredning. Det kommer inte bli lĂ€tt att utarbeta riktlinjer som blir tillrĂ€ckligt detaljerade och meningsfulla. 

Det skulle faktiskt vara enklare för universitetet att ge Inga-Lill Aronsson en ursÀkt och förklara hon inte har gjort nÄgot fel. DÄ kan jag och andra lÀrare i pedagogiska och vetenskapliga syften fortsÀtta att anvÀnda kÀnsliga ord och undervisa om kÀnsliga men viktiga Àmnen Àven om studenterna riskerar att kÀnna sig krÀnkta. Om Uppsala universitet inte Àndrar sig kommer vi dÀremot fÄ en trÄkig, tillrÀttalagd och meningslös undervisning vid vÄrt universitet.