Sebastian Rasmusson, ordförande SSU Uppsala län och psykologstudent.
Den psykiska ohälsan i Sverige ökar explosionsartat, framför allt bland barn och unga vuxna. Detta rapporteras och talas det ofta om i den svenska samhällsdebatten. Det är en rent ut sagt skamlig utveckling som har pågått i flera decennier. Utan tvekan den svenska vårdpolitikens enskilt största misslyckande.
Inför valrörelsen 2022 haglade det ambitiösa vallöften från Moderaterna och deras samarbetspartier. Ulf Kristersson skrädde inte på orden i denna fråga. “Få saker är viktigare att prioritera än barns psykiska mående”, går det att läsa i Moderaternas valmanifest. Lösningar och satsningar utlovades, och den nya regeringen skulle leverera. “Det behövs mer av ett nationellt ledarskap för vården”, deklarerade Kristersson i sin regeringsförklaring.
Jag delar Kristerssons starka ord och hans uppfattning om att ansvaret ytterst vilar på den nationella nivån. Den ökande psykiska ohälsan har inneburit en enorm samhällskostnad för Sverige. Att bryta denna utveckling är en fullt görbar bedrift, som förstås också har sin kostnad. En kostnad som Ulf Kristersson tyvärr har visat sig fullständigt ointresserad av att betala.
I den fruktansvärda skolattacken i Örebro tidigare denna månad släcktes 11 människoliv. Skäl och motiv bakom dådet är som bekant fortfarande oklara, men det är värt att konstatera att ensamagerande våldsverkare tenderar att lida av psykiska problem, enligt Totalförsvarets forskningsinstitut. På ett generellt plan kan vi slå fast att vi förebygger våld genom att bekämpa psykisk ohälsa. Just nu, mer än någonsin, ser vi vikten av det i samhället.
I valrörelsen lovade Moderaterna att en “haverikommission” ska tillsättas för varje självmord som sker i Sverige. Efter två och ett halvt år är resultatet av detta löfte att en statlig utredning presenterats – i vilken man backar från förslaget. För kostsamt, menar KD-politikern som utrett frågan.
Moderaterna lovade vidare att korta köerna till BUP. Alla ska få besökstid inom 30 dagar. Än så länge har inga förbättringar överhuvudtaget skett på den fronten, enligt SKR:s statistik. Slutligen gick regeringen nyligen fram med ett förslag om reformerad elevhälsa som enligt fackliga företrädare riskerar att utradera elevhälsans förebyggande arbete mot psykisk ohälsa.
I stället för ambitiösa reformer har Ulf Kristersson låtit allt fler orosmoln torna upp sig. Regionernas ekonomi går på knäna. I februari för ett år sedan lovade Kristersson att regeringen skulle ta sitt ansvar och skjuta till de resurser som krävs för att ingen vårdpersonal ska behöva sägas upp. Det skedde aldrig. I höstas varslades rekordmånga vårdanställda.
Snart tre år in i mandatperioden har Kristerssons utlovade krafttag mot psykisk ohälsa förbytts till misslyckanden och löftesbrott. “Få saker” skulle vara högre upp på prioriteringslistan än ungas psykiska mående, lovade Moderaterna i valrörelsen 2022. Hittills står det klart att frågan inte prioriterats i tillnärmelsevis tillräcklig utsträckning. En sak har dock Kristersson klarat av att både hitta energi och pengar till: att lägga miljarder på skattesänkningar som ger mest till dem som redan har mest.
Varje år dör 1 500 svenskar i självmord. Den psykiska ohälsan medför enorma kostnader för vårt land. Kostnader som kan räknas i kronor och ören, men ytterst i människoliv. Det är dags för regeringen att kavla upp ärmarna, lägga om sin politik och prioritera arbetet mot psykisk ohälsa. Det måste få gå före skattesänkningar för rika.