Kriget i Ukraina har lett till mycket lidande och oro för säkerheten i hela Europa. Sverige har skickat mycket pengar och stöd till Ukraina, men vad händer med dem som frivilligt hjälper till där? Varför får inte svenska Ukrainafrivilliga samma stöd som svenska utlandsveteraner får? Det är dags att vi ser till att de får den vård och det stöd de behöver när de kommer tillbaka till Sverige.
Det är nu över två år sedan Ryssland startade ett nytt krig i Europa. Rysslands invasion har skapat ett oöverblickbart lidande och dramatiskt påverkat Sveriges och omvärldens säkerhetspolitik. Från februari 2022 till i dag har svenska staten tillhandahållit betydande ekonomiska resurser, motsvarande över 37 miljarder kronor, både i humanitärt och militärt stöd till Ukraina. Utöver detta stöder vi Ukraina genom EU och har tagit emot omkring 50 000 ukrainska flyktingar.
I vårt engagemang för att säkerställa att Ryssland hålls ansvarigt för sina allvarliga brott mot folkrätten måste vi komma ihåg de individer i Sverige som själva väljer att stödja Ukrainas kamp. Här finns frivilligorganisationer och enskilda individer som har valt att bistå med förnödenheter till fronten liksom sjukvårdspersonal som är med och räddar liv mitt i krigets fasor. Det finns också ett antal svenska soldater och officerare som valt att säga upp sig från Försvarsmakten för att delta i det militära försvaret av Ukraina.
När volontärerna återvänder till Sverige kan de bära på bördan av fysiska och psykiska sår. För att underlätta deras återhämtning och rehabilitering till en fungerande vardag bör de få tillgång både till det stöd och den vård som i dag finns för dem som är eller har varit utsända av en svensk myndighet, något som hittills inte har varit möjligt. Även anhöriga kan behöva tillgång till det stöd som veteran- och anhörigorganisationer erbjuder.
Grunden för stödet till Försvarsmaktens veteraner utgörs till stor del av ideella veteran- och anhörigföreningar. I Region Uppsala finns sedan 2016 Veteranmottagningen, en specialistavdelning vid Akademiska sjukhuset i Uppsala som inrättades efter att Försvarsmaktens personal varit i Afghanistan. Den vänder sig till de som varit i utlandstjänst i krigszon eller katastrofområde på uppdrag av en svensk myndighet och som drabbas av posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, eller annan psykiatrisk sjukdom kopplat till tjänstgöringen. Oavsett var man bor i Sverige kan man söka vård här. Förutom om du är svensk och varit i Ukrainakriget.
De som frivilligt strider för eller stödjer Ukraina i icke-stridande funktioner på plats, och deras anhöriga, har nämligen inte rätt till det stöd och den vård som ges av Veteranmottagningen samt av anhörig- och veteranorganisationer i dag.
Detta är inte ett beslut som anhörig- och veteranorganisationer själva har fattat eller önskar. De får i nuläget bara stödja Försvarsmaktens egen personal som har deltagit i Försvarsmaktens internationella insatser utomlands.
Dessa frivilligorganisationer är nämligen styrda av regeringens regleringsbrev till Försvarsmakten och de får enligt regeringsbeslutet bara stödja Försvarsmaktens egen personal som har deltagit i Försvarsmaktens internationella insatser utomlands.
Detta behöver vidgas så att stödet och vården även omfattar Ukrainafrivilliga.
Det är därför hög tid att Sverige ger våra svenska Ukrainafrivilliga den värdighet och stöd de förtjänar, vilket inte bara är ett moraliskt ansvar utan också ett tydligt tecken på att vi som samhälle värdesätter och står upp för de svenskar som har offrat mest för vår gemensamma framtid, och dessutom gjort det på eget initiativ.