Gymnasieminister Anna Ekström (s) uttalade sig förra veckan i TT om att betygsystemet måste bli snällare. Hon har rätt i att betygssystemet behöver ändras, men att betygen är för snälla är inte problemet.
Betygen måste i stället bli tydligare, mer rättvisa och sättas längre ner i åldrarna för att avdramatiseras och bli en naturlig del av skolgången.
Att klara skolan är en förutsättning för att kunna vara fri att forma sitt liv som man vill. De elever vars föräldrar studerat på högskola och har hyllorna fyllda med böcker klarar nästan alltid skolan, oavsett hur den är organiserad. Men för många elever som inte har det så hemma kan skolan vara svår. Då är det i stället deras bakgrund och bostadsort snarare än prestationer och förmågor som avgör deras framtid. Dessa elever förlorar mest på en skola med otydliga krav. I deras fall skulle ett tydligt och rättvist betygssystem kunna medföra mycket bättre chanser att klara skolan och resten av livet.
Betygen måste därför ges ännu tidigare, kriterierna tydliggöras och elever måste ges rätt att få sina betyg omprövade av en annan lärare än sin egen.
Ett skäl till att alla elever inte når kunskapsmålen är att betyg introduceras så sent under elevernas skoltid. Det gör att vissa elever känner sig pressade när de väl får dem. Andra elever fångas inte upp ordentligt och får därmed inte det stöd de behöver. Betyg ska vara en naturlig del av skolan och inte nåt läskigt som dyker upp i 6e klass och medför prestationsångest. Det nuvarande systemet drabbar särskilt de elever vars föräldrar inte kan hjälpa dem med studier och läxläsning. Dessa elever riskerar att inte fångas upp och hamna efter de elever som klarar sig bra oavsett hur skolan utformas.
Därtill måste betygskriterierna förtydligas och avgränsas. Alltför breda och otydliga ramar för betygsstegen gör att skolan blir ojämlik och att elever känner sig osäkra och stressade.
Dagens flummiga och oprecisa betygskriterier gör det svårt för både lärare, elever och föräldrar att förstå vad som krävs.
Resultatet är återigen att barn från hem utan studievana drabbas hårdast och att barn med högskoleutbildade föräldrar får ännu längre försprång. Skolan misslyckas då med att kompensera för människors bakgrund. I stället borde kriterierna konkretiseras och fokusera mer på sakkunskap.
Betygen måste också kunna omprövas. Läraren ska i dag både förmedla kunskap och bedöma vilken kunskap eleven har. Att både träna och döma samma person innebär medför risker. Det är ingen hemlighet att elever då och då upplever att de fått ett orättvist betyg. Så kan vi inte ha det, betygssättning är ett myndighetsutövande med stora konsekvenser.
Därför bör eleven alltid ha rätt att få sitt betyg omprövat av en annan lärare som inte har en relation till eleven.
Elever vars föräldrar har svårt att hjälpa till med läxorna eller som har tuffa hemförhållanden måste få bättre möjligheter. Elevens framtid ska avgöras av de egna drivkrafterna och meriterna, inte av personens bakgrund. Lärarnas och skolans viktiga arbete är nyckeln till att bryta utanförskapet i Sverige. Vårt jobb som politiker är att ge dem verktyg och medel att göra det jobbet. Gymnasieministerns ansats är otillräcklig. Tidigare och tydligare betyg tillsammans med en mer rättssäker bedömning skulle stärka meritokratin och ge alla elever mer likvärdiga chanser. Därför behövs dessa reformer nu.
Joar Forsell, förbundsordförande LUF
Romina Pourmokhtari, utbildningspolitisk talesperson LUF