Vi som skriver detta fick nyligen höra om utbildningsförvaltningens förslag att lägga ner modersmålsenheten vid Uppsala kommun.
I förslaget påpekas att Skolinspektionens granskning av förskolorna i Uppsala kommun (2013) visar på ”stora brister i arbetet med att ge flerspråkiga barn förutsättningar för en optimal språk- och kunskapsutveckling”. Bland annat påtalas att förskolan inte ”ser […] utvecklingen av ett välfungerande modersmål som allas angelägenhet utan oftast som ”någon annans ansvar”, ibland en modersmålslärare, ibland föräldrarna.”
Vi känner igen beskrivningar som dessa: bristen på en väl fungerande utbildningsstruktur som stöder barnens modersmål som en del av deras tvåspråkighet har under de senaste decennierna med jämna mellanrum påtalats av olika forskare. En bristande organisation får dock inte leda till att man lägger ner denna viktiga pedagogiska verksamhet; det vore att kasta ut barnet med badvattnet.
Det är precis det som håller på att hända nu. I syfte att utveckla modersmålsstödet i förskolan föreslår utbildningsförvaltningen paradoxalt nog att avveckla modersmålsenheten. Enligt förslaget ska enheten fasas ut under en ettårsperiod från 1 juni 2016. I stället för de 80 modersmålspedagoger som i dag är anställda vid enheten är det tänkt att 10 pedagoger ska få i uppdrag att utgöra ett konsultativt stöd, vilket innebär att de ska handleda förskolepersonalen i språkutvecklande och interkulturella arbetssätt.
Vi håller med om att det är av stor vikt att alla pedagoger och annan personal som arbetar inom förskolan borde få en sådan fortbildning för att säkerställa att alla aktiviteter utformas så att de blir språkutvecklande och genomsyras av ett interkulturellt förhållningssätt. Men vi menar att detta arbete inte kan ersätta modersmålsstödet och att modersmålspedagogerna inte heller, som utbildningsförvaltningen föreslår, kan ersättas av språkstunder över Skype. Både modersmålspedagoger och fortbildning för all förskolepersonal behövs, och inte ’antingen eller’!
För att ett barn ska kunna utveckla sitt språk krävs att barnet har möjlighet att använda språket i så många olika situationer som möjligt och med så många olika samtalspartners som möjligt. Där fyller modersmålspedagogerna en mycket viktig funktion: det är ju de som har den språkliga och kulturella kompetensen som krävs för att kunna stödja barnens tvåspråkiga utveckling. Solida forskningsresultat från såväl svenska som internationella studier visar också att utvecklade kunskaper i modersmålet gynnar såväl utvecklingen av andraspråket svenska som det allmänna kunskapsinhämtandet och – när barnet börjar i förskoleklass – även läs- och skrivinlärningen. Modersmålsstödet är dessutom viktigt för barnets identitetsbildning och för kontakten med föräldrarnas kulturella bakgrund.
Vi har alltså stor förståelse för den oro som modersmålspedagoger och flerspråkiga föräldrar ger uttryck för i UNT 8 maj och vi håller med dem att de föreslagna 10 språk- och kulturpedagogerna inte kan täcka upp för de 40 språken som talas bland de 2300 berörda barnen. Språk- och kulturpedagoger skulle kunna fungera som ett komplement till modersmålspedagoger men inte som en ersättning, menar vi.
Enligt skollagen (8 kap. 10 §) ska förskolan ”medverka till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål”. En liknande formulering finns även språklagen (14 §). Om Uppsala kommun verkligen menar allvar med att man vill uppfylla det som dessa lagar föreskriver borde man – i stället för att lägga ner modersmålsenheten – snarare utöka antalet timmar modersmålsstöd för de flerspråkiga barnen och arbeta för att modersmålspedagogerna på ett bättre sätt involveras i förskolans verksamhet.
Det vore till exempel optimalt om modersmålspedagogerna i mycket större utsträckning än vad som är fallet i dag skulle vara anställda på förskolan, så att den pedagogiska verksamheten skulle kunna planeras tillsammans med den övriga förskolepersonalen. Först då kan man tala om en pedagogisk modell som verkligen har tvåspråkighet som mål.
Vi tycker att det både är synd och märkligt att de politiker och tjänstemän som har berett ärendet inte gjort sig mödan att ta kontakt med oss på universitetet för att diskutera frågan. Vi vill gärna tro att förslaget att lägga ner modersmålsenheten bygger på okunnighet och en feltolkning av Skolinspektionens slutsatser, men det kan också – och det är förstås värre – vara ett förtäckt sätt att spara pengar. Men oavsett vilket så kommer en nedläggning av verksamheten att drabba de flerspråkiga barnen i förskolan och i förlängningen även deras möjligheter till skolframgång. Detta får inte ske!
Ellen Bijvoet
universitetslektor, docent i tvåspråkighet
Maria Eklund Heinonen
universitetslektor i svenska som andraspråk
Kristina Asker, universitetsadjunkt i svenska som andraspråk
Daniela Assenova, universitetsadjunkt i bulgariska
Stefan Axelson, universitetsadjunkt i svenska som andraspråk
Cecilia Barklem, magister i svenska
Christian Benedict, docent i neurovetenskap
Marco Bianci, universitetslektor i svenska
Ute Bohnacker, professor i lingvistik
Charlotta Busing, universitetsadjunkt i svenska som andraspråk
Ashk Dahlén, universitetslektor, docent i iranska språk
Sibylle Dillström, forskare i lingvistik, leg. logoped
John Dolve, lärare i svenska som andraspråk
Alejandra Donoso, doktorand i spanska
Märit Frändén, fil. dr i nordiska språk
Linnéa Fröberg Idling, universitetsadjunkt i svenska som andraspråk
Satu Gröndahl, universitetslektor, docent i finsk-ugriska språk
Lise Horneman Hansen, universitetslektor i nordiska språk
Leena Huss, professor emerita i finska
Johanna Jacobsson, universitetsadjunkt i svenska som andraspråk
Carina Jahani, professor i iranistik
Birsel Karakoҫ, professor i turkiska språk
Anna-Malin Karlsson, professor i svenska språket med inriktning mot sociolingvistik
Dan Larhammar, professor vid Inst. för neurovetenskap
Lennart Larsson, docent, universitetslektor i nordiska språk
Josefin Lindgren, doktorand i lingvistik
Björn Melander, professor i svenska språket
Ulla Melander Marttala, universitetslektor, docent i nordiska språk
Bengt Nordberg, professor emeritus i sociolingvistik
Kristina Ohlsson, universitetsadjunkt i svenska som andraspråk
Maria Ohlsson, universitetslektor i svenska
Anne Palmér, universitetslektor i svenska
Véronique Simon, universitetslektor i språkdidaktik
Eva Östlund-Stjärnegårdh, universitetslektor i svenska
Margareta Svahn, professor i nordiska språk
Sina Tezel, fil. dr i semitiska språk
Petra Thore, pens. universitetslektor i tyska
Sofia Thorén, universitetsadjunkt i svenska som andraspråk