2019 har inletts med att landet styrs av en övergångsregering som ska jobba efter en budget från Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna.
Om denna budget i slutändan blir gällande betyder det slutet för populär politik som Vänsterpartiet förhandlat fram.
Till exempel stoppas satsningar på klimatet, kvinnofridsarbete, byggande av prispressade hyresrätter, kulturskola och sommarlovskort i kollektivtrafiken för barn och unga samt jobbsatsningar till långtidsarbetslösa och nyanlända. I stället ska de som har högst löner få sänkt skatt och fler bidrag. Uppsala skonas inte från högerns politik som omfördelar från de många till de rikaste.
Vänsterpartiet kan släppa fram Stefan Löfven som statsminister om det kommer fram en överenskommelse som är bättre än övriga möjliga alternativ.
Men Socialdemokraterna har i stället lagt fram ett förslag där de ska gå på tvärs med Vänsterpartiets och sin egen politik och där de explicit skriver att Vänsterpartiet ska stängas ute från inflytande, utan att föra en dialog med Vänsterpartiet om detta. Men även om förutsättningarna förändras och vi får en socialdemokratiskt ledd regering kommer denna vara bakbunden. Budgetposter kan ändras men skattesänkningarna som minskar statens utrymme med cirka 20 miljarder kronor kan inte ändras.
Ytterkantshögern har med Centerns och Liberalernas passiva stöd tagit fram och röstat igenom en oanalyserad budget som ställer till det för hela landet.
Den nyinrättade jämställdhetsmyndigheten läggs i högerns budget ned, men högern har inte kunnat tala om vem som i stället ska få uppdrag att arbetet med jämställdhet, mot hedersvåld och våld mot kvinnor, mot trafficking etc.
Kommer Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) här i Uppsala att få nya uppdrag och finansiering eller vad kommer att hända? Ingen i högern kan svara på detta och kvinnofridsarbetet lever i ovisshet.
Även Delegationen mot segregation läggs ned och anslaget för arbetet mot segregation minskas drastiskt med 378 miljoner kronor. De medel som Uppsala kommun planerat att använda för bland annat åtgärder i Gottsunda- och Valsätraområdet försvinner.
En näraliggande fråga som påverkas är kulturskolan. I Uppsala har extra statsbidrag för kulturskolan använts för att alla barn och unga ska ha likvärdiga möjligheter att utöva och uppleva kultur. Detta försvåras när denna statliga satsning nu försvinner med högerbudgeten. En annan satsning på barn och unga som nu dras in är avgiftsfri kollektivtrafik på sommaren, trots att det visade sig vara en succé.
Sedan det statliga investeringsstödet för hyresrätter infördes har cirka 20 000 lägenheter med lägre hyra kunnat byggas. I högerbudgeten dras stödet in och marknadskrafterna ska återigen få råda.
Eftersom många räknat med stödet för planerade byggen 2019 riskerar vi en kraftig inbromsning av byggandet, vilket är förödande för Uppsala med skriande behov av fler hyresrätter med pressade hyror.
Högerns budget drabbar även miljön och naturvården. Budgeten minskar med över 2 miljarder kronor, vilket betyder färre arbetstillfällen och mindre resurser för att nå miljömålen.
I ytterkantshögerns budget minskar även arbetsmarknadsinsatserna med närmare 2,7 miljarder 2019. I Uppsala har vi under Vänsterpartiets ledning med hjälp av dessa statliga medel inrättat över 700 extratjänster. Det är jobb i välfärden, med riktig lön och kollektivavtal, som riktar sig till långtidsarbetslösa och nyanlända. Där kan dessa stärka välfärden samtidigt som de själva kan kombinera arbete under handledning med studier och på det sättet komma tillbaks till arbetsmarknaden.
Enligt Moderaterna och KD kan både arbetet mot segregation och med arbetsmarknadsåtgärder minskas eftersom fler nyanlända ska arbeta med RUT-tjänster, där taket för avdraget höjs och fler tjänster som till exempel ommöblering införs.
Föraktet för de nyanlända är total när åtgärder för integration och mot segregation samt åtgärder för att ge nyanlända samma möjligheter som alla andra på arbetsmarknaden, ersätts av lågt betalda jobb där den som flyr till Sverige förutsätts städa och möblera höginkomsttagares hem samt tvätta deras kläder.
Att säga nej till att med statliga medel finansiera billigare hyresrätter för att istället subventionera ommöblering i hemmen hos de mest välbetalda är nog för de flesta en minst sagt dålig prioritering.
Budgeten är, precis som den borgerliga politiken i stort, full av motsägelser. Sjuka och arbetslösa stimuleras att arbeta genom lägre ersättningar och färre avdrag medan höginkomsttagare stimuleras att arbeta genom högre ersättningar och fler avdrag. Så är logiken hos högerpartierna och deras nya samarbetspartner Sverigedemokraterna.
De fattiga behöver bli fattigare för att jobba och de rika behöver bli än rikare för att jobba. Samtidigt som de rikaste får fler skattesubventioner och avdrag kommer den vanlige arbetaren inte ens att få dra av fackföreningsavgiften.
Det är många som är förlorare när skatterna sänks.
Sverige behöver mer klimatsatsningar och mer omfördelning mellan hög- och låginkomsttagare. Högerns ekonomiska politik måste få ett stopp.
Den är lika destruktiv oavsett om den genomförs av socialdemokraterna, miljöpartiet eller partierna på den yttersta högerkanten. Sverige behöver en ny ekonomisk politik som bygger ett Sverige som är bra för alla.
Ilona Szatmari Waldau, rikdagsledamot, V
Neil Ormerod, regionråd Region Uppsala, V
Tobias Smedberg, kommunalråd Uppsala, V