Trossamfund ska inte ha vigselrätt

Det enda rimliga är att skilja den juridiska vigseln från de vigselceremonier som olika trossamfund och Humanisterna arrangerar, skriver Ulf Gustafsson och Ulf Schyldt.

KLART! Nu har två blivit ett och världen väntar.   Foto: Håkan Gidlöw

KLART! Nu har två blivit ett och världen väntar. Foto: Håkan Gidlöw

Foto: Håkan Gidlöw

DEBATT2016-02-10 11:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ulf Jonsson skrivet på UNT Debatt (31/1) att Liberalerna undergräver religionsfriheten när de förespråkar att vigselrätt inte ska ges till vigselförrättare som nekar att viga samkönade par. Vi håller inte med om detta.

Det är genom demokratiska beslut som religionsfrihetens gränser ska sättas och detta är motsatsen till något totalitärt, som Jonsson försöker hävda.

Det finns andra exempel på när det finns konflikt mellan svensk lag och ett synsätt inom en viss religion. I alla de fallen är det tydligt att svensk lag ska gälla. Men här tar Jonsson enbart sin egen religiösa åskådning som utgångspunkt och låtsas föra ett principiellt resonemang.

Att vara vigselförrättare är myndighetsutövning, det handlar om att vara statens företrädare.

Då får man följa det demokratiskt fattade regelverk som gäller, även när det ändras i avseenden man personligen ogillar. Alternativet är att avsäga sig uppdraget.

Det finns dock en lösning på denna problematik som både förespråkas av Förbundet Humanisterna och Den katolska kyrkan i Sverige. Det är att skilja den juridiska vigseln från de vigselceremonier som olika trossamfund och Humanisterna arrangerar.

På detta sätt uppstår ingen konflikt mellan statens demokratiska inställning och trossamfundens uppfattningar om vilka de kan förena inför Gud. Detta skulle också ta bort den diskriminering av icke-religiösa livsåskådningsorganisationer som råder i dag.

De sekulära officianter som Humanisterna utbildar kan i regel inte få förordnande som vigselförrättare, på samma sätt som de religiösa samfundens officianter.

Det är hög tid att staten gör denna förändring. Både för att uppfylla kravet på likabehandling av olika livsåskådningar och för att undvika fortsatta diskussioner om begränsningar av religionsfriheten.

Ulf Gustafsson, Ulf Schyldt, Humanisterna Stockholm