I mitten av oktober möts EU:s fiskeministrar för att fastställa nästa års fiskekvoter för bland annat Östersjötorsken. Om historien upprepar sig, vilket den ju ofta gör, kommer ministrarnas beslut vara dåliga nyheter för Östersjöns krisande torskbestånd.
Fångsterna är på historiskt låga nivåer, en tiondel av vad de brukat vara. De torskar som finns kvar är små och klena.
Torsken spelar en mycket stor roll för Östersjöns ekologi och miljö. Den är genetiskt unik och kan inte ersättas av torsk från andra hav.
Fiskeministrarnas kvotbeslut föregås av en mycket omfattande process som antagligen involverar fler personer än det finns torskfiskare. Internationella Havsforskningsrådet (ICES) och EU-kommissionens egna expertorgan (STEFC) lämnar underlag och förslag. Östersjöns medlemsländer bidrar via BALTFISH och intresseorganisationer via BSRAC. Till slut lämnar EU-kommissionen ett förslag som ministerrådet förhandlar och beslutar. Historiskt har fiskeministrarna oftast beslutat om högre kvoter än kommissionen föreslagit.
Inför årets beslut föreslår kommissionen en ökning av kvoten för Östersjöns västra torskbestånd med 31 procent.
Denna ökning baseras på ett enda år av god rekrytering (många ettåriga torskar) bland flera år av mycket dålig rekrytering. För det större östra torskbeståndet föreslår kommissionen visserligen en minskad kvot, men förslaget ligger nästan 50 procent över ICES vetenskapliga råd, betydligt över vad som föreslagits av miljöorganisationer och till och med klart över vad yrkesfiskarna själva har föreslagit.
Varför bortser EU-kommissionen från både den vetenskapliga rådgivningen, rådgivande organisationer och den uppenbara kris som Östersjötorsken befinner sig i?
Ett svar är att kommissionen fortfarande prioriterar yrkesfisket framför miljön. Kommissionären för miljö, hav och fiske Karmenu Vella säger det rakt ut: ”Yrkesfiskarna har haft det tufft, nu får de återbetalning för sina uppoffringar.”
Ett annat svar är att det bland flera Östersjöländer, och särskilt Sverige, saknas politisk ledning. Fiskefrågorna hanteras av tjänstemän som själva är en del av ett komplicerat och omfattande förvaltningssystem. Fiskeministern deltar i förhandlingar en gång om året. Oavsett utfall av förhandlingen har Sven Erik Bucht sagt sig vara nöjd – varje år, eftersom besluten är bra för vår fiskenäring.
Ett tredje svar är att torskfisket i Östersjön är ekonomiskt obetydligt, men kan vara principiellt viktigt för andra fiskeområden.
Man vill inte se förändringar eller inskränkningar. I förlängning innebär detta egenintresse att ett utfiskat torskbestånd drabbar småskaliga fiskare längs hela Östersjökusten.
Både den gemensamma fiskepolitiken (GFP) och den fleråriga förvaltningsplanen ställer tydliga krav på miljöhänsyn i fisket. Det är hög tid att Sverige tar initiativ till att förvaltningen av Östersjötorsken inte slarvas bort i en lek med siffror, utan baserar beslut på vetenskapliga fakta och faktisk fångststatistik. Fakta som alla pekar på att det behövs drastiska åtgärder för att rädda Östersjötorsken.
Inom några veckor avgörs nästa års torskfiske i Östersjön.
Vilka instruktioner har regeringen givit till företrädarna i BALTFISH, där Sverige är ordförande? Vilka instruktioner ger EU-nämnden till dem som kommer att representera Sverige vid ministerrådet den 15–16 oktober?
Kanske är de kommande veckorna sista chansen för Östersjötorsken? Kanske kan Isabella Lövin, som varit tyst i frågan sedan hon blev minister, återta sin fallna mantel som förespråkare för att miljöhänsyn ska styra fiskepolitiken?
Conrad Stralka, verksamhetschef på stiftelsen BalticSea2020