Nu har vi äntligen fått veta att vänsterstyret i äldrenämnden avgår. Men indirekt ges vi i oppositionen skulden av styret och Tobias Smedberg, eftersom vi gjort ”partipolitik” av skandalerna i äldreomsorgen i Uppsala (UNT 22/4).
Senast på äldrenämnden precis före påsk framhärdade vänsterstyret i att skriva den enhälliga kommunrevisionen på näsan och framhålla sin egen förträfflighet. Men när revisionen inte föreslår ansvarsfrihet för en kommunal nämnd är det en väldigt stark markering.
Jag och flera med mig har föreslagit att styrelsen för Uppsala stadsteater inte skulle beviljas ansvarsfrihet och tillsammans med VD lämna sina platser till förfogande. Då måste vi ju i rimlighetens namn agera på samma sätt när detta faktiskt är vad revisorerna föreslår i vårt fall.
Vi i oppositionen har hela tiden framhållit att det behövs avgörande förändringar i äldreomsorgen. Det som inträffade med våldtäkter mot äldre kvinnor hade en bakgrund i 10 år av socialdemokratiskt lett styre. I stället för att sätta äldres liv och hälsa först – och prioritera kvaliteten inom vård och omsorg – har ekonomiska, arbetsmarknadspolitiska och ideologiska hänsyn fått styra äldreomsorgen.
Det var en uttalad målsättning att anställa fler män inom vård och omsorg. Anslagen har på flera områden dragits ner, exempelvis en nedskärning på 10 procent till fristående utförare av särskilda boenden 2017. Kommunalisering av verksamhet har varit viktigare än att höja kvaliteten, där hemtjänsten ligger bland de lägsta i hela Sverige när det gäller nöjdhet.
Vi gjorde inte allt perfekt när vi som parti hade ansvar för äldreomsorgen under mina företrädare Gustaf von Essen och Ebba Busch. Men vi prioriterade i alla fall kvalitet, värdighet och valfrihet för de äldre.
I stället för att göra nödvändiga förändringar i vård- och omsorgsförvaltningen väljer nu vänsterpartierna att följa vårt exempel och avgå. Nu hoppas vi att även Uppsalaborna förstår att det spelar roll vem som har ansvar för kommunen inför nästa val.
Vänsterpartiet har många förtjänster, som idealitet, solidaritet och en ambition att hjälpa de utsatta i samhället. Men när de sätts som ansvariga för stora delar av kommunens verksamhet, ja då riskerar det att gå fel. Huvudmålet för Vänsterpartiet är nämligen att all offentlig verksamhet ska bedrivas i egen regi. Det har också varit målet för Tobias Smedberg som nu kan skryta för sina partikamrater att han lyckats avskaffa LOV (lagen om valfrihetssystem) som upphandlingsform för särskilda boenden i Uppsala – som första kommun i Sverige. Snart kommer samma förslag för hemtjänsten (UNT Debatt 12/3).
Självklart har vänsterstyret åstadkommit ett och annat positivt, men för oss som suttit i opposition har det ofta varit som att tala till en vägg. Vi har hela tiden lagt fram våra förslag och reserverat oss mot besluten, och därmed kan vi inte sägas vara delaktiga på samma sätt som majoriteten.
Det finns en osund tystnadskultur i hela förvaltningen, och vi politiker har hela tiden hållits så långt borta från den operativa verksamheten som möjligt. Den ekonomiska redogörelsen för de olika delarna av verksamheten består av fyra rader i en nämnd med cirka tre miljarder kronor i omsättning. Vi hänvisas till andra myndigheter för att få del av nämndens egna Lex Sarah-anmälningar till IVO.
Inom förvaltningen har det också varit turbulent och för ett år sedan fick en chef gå och en annan fick ansvar för både hemtjänst och särskilda boenden, ett alldeles för stort ansvarsområde vilket under förra våren snart blev uppenbart.
Vi har hela tiden lämnat konstruktiva förslag, men den negativa kulturen finns i grunden kvar. I opposition kan vi nu inte annat göra än att själva ta ansvaret och avgå på kommunfullmäktige den 28 april.
Nu måste en ny ledning till, men tyvärr blir det bara mer av samma vara när S, MP och V fortsätter att styra. Vi behöver någon som prioriterar vårdens kvalitet och innehåll, och som har etiska principer som styr inte bara verksamheten utan även politikens inriktning.
Värdighet och människovärde är inget som kommer automatiskt utan kräver prioriteringar från såväl politiker som tjänstemän, varje dag.
Jag hoppas att Uppsalaborna ser att det finns ett parti som kommer sätta den gemensamma hälso- och sjukvården som viktigaste prioritet om vi får ansvar att styra Uppsala efter nästa val. Det är Uppsalaborna värda. Särskilt de som är äldre och utsatta och inte alltid har möjlighet att tala för sig själva.