Den 27 juni är det fyra månader sedan det första fallet av Covid-19 bekräftades vid Akademiska sjukhuset. Sedan dess har det pågått ett intensivt arbete för att begränsa smittspridningen i Uppsala län.
Hälso- och sjukvårdens personal har arbetat dag och natt för att rädda liv. Kommuner, myndigheter och företag har ställt om sin verksamhet. Frivilliga har hjälpt till där det har behövts. De har handlat, tillverkat visir eller sjungit utanför äldreboenden för att göra tillvaron för de som tvingats isolera sig lite uthärdligare.
Vi som bor i Uppsala län har tvättat och spritat våra händer tills fingrarna blivit röda och fnasiga, vi har hållit oss hemma vid minsta symtom och vi har hållit ett avstånd på två meter från alla som vi inte bor tillsammans med. Ja, vi har till och med ställt in sista april-firandet i Uppsala, vem hade trott att det ens var möjligt?
Men trots alla uppoffringar har kurvorna inte gått åt det håll vi hade hoppats. Uppsala län är ett av de hårdast drabbade länen i Sverige. Medicinska behandlingar skjuts upp inom Region Uppsala, därför att man måste prioritera svårt sjuka patienter med Covid-19. Så gott som varje dag avlider någon i länet med Covid-19.
Nu är sommaren här. Reserestriktionerna har börjat lätta, antalet presskonferenser om Covid-19 minskar. Det är lätt att intala sig själv att faran kanske inte är så stor längre. Nu väntar semestern, förtjänar vi inte att få ha lite trevligt också, unna oss ett mer normalt liv, med fest och nära umgänge med våra vänner?
Tyvärr är detta önsketänkande. Faran är i själva verket lika stor nu som den var för fyra månader sedan, när vi först hörde talas om Covid-19. Ja, faktum är att den är betydligt större eftersom coronaviruset har fått fäste i samhället och finns i hela länet.
Nu vill vi göra något åt detta. Det är dags att inte förslappas i åtgärderna, utan tvärtom anstränga oss ännu mer, så att vi kan trycka tillbaka smittan. Det finns ännu inget vaccin eller något läkemedel som botar Covid-19. Därför är det upp till oss själva att stoppa smittspridningen. Vi behöver göra allt det vi gjort under våren – och lite till.
Stanna hemma när du är sjuk – även om du bara har lindriga symtom, som en lätt förkylning. Boka tid för provtagning via 1177.se för att få veta om det är Covid-19 du har.
Om det visar sig att du har Covid-19 ska du isolera dig själv hemma och göra allt du kan för att förhindra att smittan förs vidare. Hjälp till med smittspårningen. Tänk efter vilka du varit i närheten av, varna dina vänner, bekanta och arbetskamrater. Om de får minsta symtom ska de också testa sig och sätta sig själva i isolering hemma.
Fortsätt att göra allt det där vi har gjort hela våren, fast det tar emot efter fyra månader. Tvätta händerna med tvål eller handsprit ofta och noggrant. Fortsätt att vinka på håll när du träffar dina vänner. Kramas får ni göra i framtiden, när Uppsala län är fritt från Covid-19. Envisas med att hålla ett avstånd på två meter när du träffar andra. Det är inte att överdriva. Det är naturlig hänsyn i coronatider.
Vi som nu upplever Covid-19-pandemin kommer att minnas den här tiden resten av våra liv. Men vad är det vi kommer att tänka tillbaka på när vi befinner oss i framtiden?
Vad blir ditt minne från sommaren 2020? Tog du lätt på rekommendationerna, tänkte att ”det är ju inte förbjudet” och ”förresten är jag frisk och stark, inte i riskzonen”? Eller tog du ditt ansvar och gjorde allt du någonsin kunde för att du inte skulle bli den som förde smittan vidare?
Nu räcker det med Covid-19 i Uppsala län. Stunden är här. Nu kavlar vi alla upp ärmarna, tvättar våra händer och hjälps åt att få slut på pandemin.