Den 19 januari avkunnade Europadomstolen sin dom i tiggerimålet Lacatus mot Schweiz. Domen rör ett tiggeriförbud i Schweiz, där en kvinna bötfälldes kraftigt för att ha tiggt om pengar på en offentlig plats där detta var förbjudet. Domen aktualiserar debatten om tiggeriförbud i svenska kommuner då flera kommuner hittills har infört ett tiggeriförbud och Högsta förvaltningsdomstolen tidigare har bedömt att ett förbud i Vellinge kommun inte strider mot svensk grundlag eller Europakonventionen.
Vi företräder för närvarande en klient i en talan om ogiltigförklaring av kommunalbeslut rörande ett tiggeriförbud. Målet vilandeförklarades i avvaktan på Europadomstolens dom och nu när domen har avkunnats kommer därför domstolen att få möjlighet att tillämpa Europadomstolens dom som första instans.
Det är väl känt att det i viss utsträckning finns en organiserad brottslighet och människohandel bakom en del av de tiggande EU-migranter som kommit till Sverige, och det finns flera fällande domar gällande människoexploatering på området. Företeelsen är givetvis allvarlig och handeln och utnyttjandet av människor bör motarbetas på så många fronter som möjligt. Det pågår emellertid diskussioner om tiggeriförbud är den bästa vägen för att bekämpa människohandel.
Dessvärre finner den organiserade brottsligheten ständigt nya vägar att utnyttja människor i syfte att tjäna pengar. Vi arbetar aktivt med att hjälpa offer för människohandel i juridiska processer och anser att fler resurser bör avsättas till polisen och andra myndigheter för att bekämpa människohandel och andra typer av brott kopplade till tiggeri.
Tiggeriförbudet rymmer en central fråga: Är det rimligt att ett land förbjuder en människa i nöd att be en annan medmänniska om hjälp? Europadomstolen konstaterar att rätten att be om hjälp under svåra förhållanden är en del av den mänskliga värdigheten. Domstolen slår vidare fast att tiggande utgjorde ett medel för överlevnad för den kvinna som målet rörde. I hennes tydligt sårbara situation ansåg domstolen att hon, som en del av sin mänskliga värdighet, hade rätten att få förmedla sin svåra situation till andra och försöka tillgodose sina grundläggande behov genom att tigga. Att Europadomstolen talar om hennes inneboende värdighet i detta avseende, talar för att kränkningen inte endast ansågs bero på de böter som fastställts, utan på hennes människovärde och grundläggande rättighet att be om hjälp för att överleva.
När det gäller rätten att tigga och hålla upp en skylt där man ber om hjälp, aktualiseras yttrandefriheten, som slås fast i artikel 10 i Europakonventionen. Tiggeriförbud är främst en politisk fråga och ett eventuellt förbud mot tiggeri måste utformas i enlighet med de gränser som anges av Europadomstolens praxis gällande de mänskliga rättigheterna.
De som förordar ett tiggeriförbud måste även beakta den utbredda sociala utsattheten, inte bara bland EU-migranter, utan även bland Sveriges äldre fattigpensionärer, hemlösa och missbrukare. Vi möter många socialt utsatta genom vår juristjour för hemlösa och utsatta människor varje vecka. Våra möten med dessa människor visar att många asylsökande, flyktingar och andra utsatta i dag ”faller mellan stolarna” och inte får hjälp i den utsträckning de behöver eftersom dagens välfärdssystem inte är anpassat för deras situationer. Frågan om tiggeri berör djupgående frågor om människovärde och om hur ett samhälle ser på de allra svagaste och mest utsatta.