Lidingö, Eskilstuna, Vellinge. Sjukan går över hela landet: kommun efter kommun inför tiggeriförbud eller tillståndsplikt för att tigga. Grön Ungdom kan aldrig acceptera att människors vädjan om hjälp kallas för ett brott. 

Men det räcker inte med att låta bli att kriminalisera samhällets mest utsatta. Vi måste också svara på deras vädjan om hjälp.

Det pågår just nu en kriminalisering av samhällets mest utsatta – i kommun efter kommun gör populistiska politiker i framför allt S, M och SD en stor poäng av att förbjuda eller försvåra tillvaron för ibland så få som ett par enskilda individer. 

Att förbjuda fattigdom – eller att förbjuda den mest grundläggande mänskliga reaktionen att be en medmänniska om hjälp – skulle i sig kunna kallas för ett brott.

Alltför länge har vi som inte vill förbjuda tiggeri varit på defensiven. Det räcker inte att konstatera att tiggeriförbud är ineffektivt och omänskligt. Vi måste också leverera solidarisk politik för de mest utsatta.

Därför lyfter vi en rad förslag som på riktigt kan förbättra situationen, inte bara för tiggande EU-migranter utan också för många andra som lever i utsatthet.

1. Tak över huvudet. Att ha tak över huvudet är en förutsättning för att komma ur utanförskap. När du inte behöver ägna varje dag åt att oroa dig över var du ska sova inatt kan du i stället tänka på studier, jobbsökande eller din familjs välbefinnande. Att inte ha tak över huvudet däremot, innebär en kraftigt ökad risk att utsättas för eller hamna i kriminalitet. Därför bör alla – EU-migranter såväl som andra – i akut hemlöshet erbjudas tillgång till långtidshärbärgen.

2. Vatten och sanitet. Konsekvenserna av att inte ha tillgång till rent vatten är många. Risken för sjukdomar ökar kraftigt, samtidigt som den mänskliga värdigheten och den kroppsliga integriteten sätts ur spel när smutsen tränger sig på. Det finns inga val när det handlar om kroppsliga behov – tillgång till vatten är en mänsklig rättighet. Därför bör Sverige garantera alla som befinner sig inom rikets gränser tillgång till rinnande vatten och grundläggande sanitet.

3. Tillgång till vård. I Sverige finns sedan 2013 en lag som ger asylsökande och papperslösa rätt till subventionerad sjukvård. Men utsatta EU-medborgare, som ofta saknar ett europeiskt sjukförsäkringskort, bedöms sällan omfattas av den lagstiftningen. Att lagens tillämpning är godtycklig och att en särskilt utsatt grupp i praktiken inte ges tillgång till vård är både rättsosäkert och orimligt. Därför bör alla i Sverige ha tillgång till vård, utan diskriminering.

Debatten om människorna som tvingas tigga på gatan för sitt levebröd kan inte fortsätta kretsa kring hur det ska bli svårare, jobbigare eller rakt av förbjudet att be om hjälp.

Vi har ett ansvar för våra medmänniskor. Det är vad solidarisk politik handlar om.