Den amerikanske jordbruksministern Thomas Vilsack svarade på frågan om han föredrog ekologisk odling, konventionell odling eller GMO: ”Vad är det för fråga? Vi odlar på olika sätt med olika metoder. Det är lika dumt som att jag ska säga vilken av mina två söner jag gillar bäst. Jag älskar dem båda.
Vad vi borde prata om är vilken storhet det är att vi har jordbrukare som odlar mat år oss. För vi har delegerat ansvaret för att producera livsmedel till en väldigt liten del av vår befolkning, mindre än 1 procent. Detta så att vi andra 99 procent inte behöver fundera på att sätta mat på bordet till våra familjer.
Det är en frihet som vi människor tar för givet i vårt land och i de flesta länder i världen. Istället för att kritisera och demonisera jordbruket borde vi hylla och fira dessa bönder och vi gör det inte tillräckligt ofta.
Få politiker i världen ser oss bönder som något viktigt. Man ser inte ens till att vi får våra ersättningar som de beslutat om i tid. Vi bönder blir ofta beskyllda för att gnälla jämnt. Någon sa att i stället för att fråga varför riktig mat är dyrt, borde vi fundera på varför halvfabrikat är så billigt. Jag har i år sett otaliga filmer på bönder som åker båt på åkrar där det under vattnet står en gröda som nu är förstörd. Sett hur åar översvämmar sina bräddar och vattnet vällt in över grödor som blir förstörda.
Jag pratar med bönder som har djur som precis återhämtat sin produktion från 2018 års torrår och nu inte får in foder så det räcker. Marken har inte burit för maskiner och nu är de översvämmade och grödan ruttnar bort. Ströhalm efter en dålig spannmålsskörd är även den dålig och regnet gjort den svår att bärga. Det gör att det inte räcker och därför riskerar de att få slakta ut djur. De översvämmade markerna kan man inte så i höst vilket kommer att påverka dem i flera år framöver. Företagare som är vana att ha det tufft, som inte har någon buffert och som oroas över om banken vill låna ut pengar så de kan fortsätta. Det är vår vardag nu.
Och sedan läser vi om politiker som tycker det är hemskt att vi får använda glyfosat för att åtminstone rädda skörden till foder, vilket det redan är. Eller kommentarer under dessa nyhetsklipp på riksmedia där någon gör sig lustig över att bönder alltid gnäller. Har ni funderat på varför de gnäller i stället?
Har ni funderat på vad maten skulle kosta om vi inte hade en egen produktion? Maten kostar i butik, inte för att vi bönder får stora mängder pengar för våra produkter utan för att vi är duktiga på att producera och hålla igen kostnaderna, så att mellanhänderna kan ta det de vill ha.
2018 var ett tufft år för de flesta, men mest för alla med djur. 2023 är värre. Vi började med tre gånger så höga priser på våra insatsvaror, en kall och blöt vår med ett sent vårbruk. Halva maj och juni var regnfattiga månader och många oroade sig för att det skulle bli en upprepning av 2018. Få trodde väl att vädret skulle vända som det gjorde och ge oss två tredjedelar av årsnederbörden under juli och augusti. Den lilla kvantitet som fanns efter torkan förstördes nu av regnet och kvaliteten försvann. Dessutom har merparten av alla bönder kört fast på åkrar som inte bär, har fördyrad torkning i år. Lägg till det ökade dieselpriser, räntor, elpriser.
Snälla tänk till innan ni kommenterar en redan trött och sliten bondekårs klagan, vädret har inte varit med oss i år. Fundera på hur ni velat bli bemött om er produktion inte klarar kvalitet eller kvantitet som man behöver för de utgifter man redan haft för sin produktion. Vi behöver ingen som tycker synd om oss eller som stödjer oss. Vi behöver att konsumenten respekterar vår situation och har empati för vår vardag.