Det finns många olika utbildningar som leder till ett jobb som lärare. Allt från låg- och mellanstadium upp till gymnasienivå och högre utbildning.
Vi kan inte bara dra alla över samma kam och säga lärarbrist när vi samtidigt har lärare som efter fem års studier inte får jobb. Utbildning ska löna sig, och i det ligger att den som utbildar sig också ska kunna få ett jobb – men då måste det finnas en koppling till behoven i skolan.
Att prata om en brist på lärare samtidigt som vi har en ökning av antalet öppet arbetslösa lärare på 64 % under de senaste fem åren visar på en allvarlig snedrekrytering. Vi löser absolut ingenting genom att basunera ut lärarbristen som någonting generellt utan att nyansera bristen.
Bristen på lärare ser olika ut i olika ämnen och olika stadier. Men det finns sätt vi kan komma till rätta med problemet kring snedrekrytering inom läraryrket. Ett första steg är självklart att prata om detta, problematisera och informera de som är intresserade av att påbörja en lärarutbildning. Att prata om lärarbristen på ett mer nyanserat sätt kan leda till att fler gör ordentlig research innan de söker en 5-årig utbildning som i många fall leder till arbetslöshet.
Det är ett stort problem att vi idag har färdigutbildade lärare som inte får jobb och vi behöver göra mer än att bara prata. Lärarnas Riksförbunds studerandeförening kräver därför att:
– antalet platser på lärarutbildningarna ska anpassas efter arbetsmarknadens behov.
– lärarutbildningarna ska koncentreras till färre antal lärosäten.
Vi måste helt enkelt dimensionera antalet platser efter behoven. Idag har vi en allvarlig och ohållbar brist på lärare samtidigt som utbildad arbetskraft inte får jobb eftersom de inte har rätt spetskompetens. Dessa personer är behöriga lärare men har inte den inriktning av utbildningen som arbetsmarknaden efterfrågar.
Ett annat problem med lärarbristen är att frågan om att anställa en behörig eller en obehörig lärare kan handla om kostnad. Andelen legitimerade lärare i skolan har minskat de senaste fem åren och värst är läget inom friskoleverksamheten där antalet behöriga lärare är endast 62 %. Vågar vi göra en koppling här? Ja, det tycker jag.
Det är uppenbart att huvudmän prioriterar att betala ut så låga löner som möjligt framför att anställa behörig personal. I veckan kunde vi läsa att en ny rapport från Lärarnas riksförbund visar att skolorna sparar mer än 3 miljarder kronor varje år på att anställa obehöriga lärare.
Denna utveckling gynnar inte den svenska skolan. Vi måste våga tala om det verkliga problemet med lärarbristen om vi ska kunna lösa den.