När vi nu närmar oss slutet på coronapandemin måste politikerna inse att vi fortfarande inte tagit oss igenom den allvarligaste och mest långtgående pandemin: ungas psykiska ohälsa. År efter år, decennium efter decennium, liv efter liv, ökar den psykiska ohälsan hos unga i Sverige. Det här gäller även i Uppsala visar den nya rapporten Barn och ungas psykiska hälsa i Uppsala 2021. Läsningen är fullständigt hårresande. Var tredje flicka och var femte pojke i årskurs 9 och årskurs 2 på gymnasiet uppger att de övervägt att ta sitt liv, med sannolikt liknande siffror i övre årskullar. Det här kan inte accepteras i välfärdsstaten Sverige och inte minst i välfärdskommunen Uppsala. Det är dags att politikerna tar detta på största möjliga allvar och behandlar det som den kris det är.
Till att börja med måste en satsning mot den psykiska ohälsan synas i budgeten. Precis som allt annat är psykisk hälsa politik och handlar om prioriteringar. Alla partier kan påstå att de vill jobba mot psykisk ohälsa hos unga, men desto färre är redo att prioritera dem satsningar, åtgärder och pengar som krävs. Det är positivt att Vänsterpartiet fick igenom en satsning på en miljon kronor mot ungas psykiska ohälsa i budgetöverenskommelsen med kommunestyret. Vad som däremot står klart är att det krävs betydligt större satsningar, och här måste alla partier, inte minst S-MP-L-styret, ta sitt ansvar.
Fortsättningsvis måste åtgärderna fokuseras på rätt saker. I en välfärdskommun värd namnet räcker det inte att behandla psykisk ohälsa, det förebyggande arbetet måste vara minst lika starkt. Här har Folkhälsomyndigheten i en rapport från 2020 identifierat skolan som det område som måste stärkas mest, och pekar ut många av 90-talets skolreformer som orsaker till den negativa utvecklingen, däribland de nya betygssystemen och friskolereformen. Rapporten visar även att den skolrelaterade stressen har ökat och att ungas skolprestationer sjunkit. Lägg till samhällets individualistiska utveckling med större prestationskrav och en klarare bild av problemen målar upp sig; en bild där betygshetsen ökar samtidigt som lärandet minskar och elevernas mående försämras. Skolans betygssystem måste ses över och den här gången ta hänsyn till elevers mående. Det är kanske dags att minimera betygen till förmån för den psykiska hälsan och lärandet?
Dessa problem undgår inte heller studenter vid högre utbildningar. Den senaste undersökningen från Uppsala Universitets studentkår visar att 50 procent av studenter lider av stress varje vecka, 42 procent av oro och ängslan och 30 procent av ångest. Siffror som ökar för varje år. Undersökningen ger inga förklaringar varför, men återkommande orsaker är prestationsångest, osäkra boendeformer och anställningar samt att studiemedlen knappt räcker till grundläggande utgifter. En undersökning av Centrala Studiestödsnämnden visar att två av tre studenter har svårt att leva på endast studiemedel, och en annan undersökning av Sveriges Förenade Studentkårer visar att drygt hälften av alla högskolestudenter anser att de inte har full täckning för sina utgifter.
För att bekämpa den psykiska ohälsan hos unga bör Uppsala Region och kommuner
– genomföra ett omfattande ekonomisk stöd till elevhälsan, kuratorskonventet och studentnationerna
– testa och utvärdera ett tvålärarsystem i grund- och gymnasieskola
– stärka resurserna till socialtjänstens uppsökande arbete kring unga
– införa avgiftsfri kollektivtrafik för alla studenter och unga
– genomföra en satsning på byggandet av studentbostäder
– stoppa utförsäljningen av allmännyttan och sätt stopp på hutlösa priser för studentboenden
Nationella åtgärder som bör genomföras är
– införa lärande om psykisk ohälsa som en del av undervisningen
– öka studiemedlen så det täcker alla grundläggande utgifter
– införa studiemedel under sommaren så studenter kan återhämta sig
– skapa ett likvärdigt skolsystem och stoppa marknadsskolan
– en statlig utredning kring betygens påverkan på studenters psykiska hälsa
Skolreform efter skolreform har genomförts utan tanke på hur det påverkar ungas mående. Idag har vi resultatet. Det är ingen som vill att unga ska må dåligt men då krävs en politik som beaktar ungas perspektiv och faktiskt lyssnar på oss. Vi vill inte ha ångest över betygen. Vi vill inte stressa över hyran. Vi vill inte stå i månadslånga köer för en psykolog. Vi vill inte ha osäkra boenden eller anställningar. Vi vill inte jobba hela sommaren och inte ta ledigt. Vi vill inte må dåligt.