För ett drygt år sedan beskrev socialminister Lena Hallengren behovet av ett ökat fokus på narkotika i den ANDTS-strategi som ska ligga till grund för arbetet med alkohol, narkotika, doping, tobak och spel. Innan den 23 mars ska regeringen lägga fram en proposition och för oss är det tydligt vilka åtgärder som behövs för att färre unga ska börja med narkotika, för att minska konsumtionen och få till en fungerande vård och behandling.
Vi 17 civilsamhällesorganisationer möter och samtalar dagligen med människor som berörs av och arbetar med narkotikafrågor; forskare, socialtjänst, kommunala samordnare, polis, behandlingsterapeuter, anhöriga och människor med egen erfarenhet av beroende. De ser alla samma glapp i systemen, men ger också exempel på hur bra resultat de kan nå när glappen överbyggs och samarbetet fungerar.
Vi är dessutom 28 organisationer som utifrån våra samlade erfarenheter och expertis tagit fram en gemensam skuggstrategi till regeringens nya ANDTS-strategi. Det har vi gjort för att visa vilka åtgärder som vi ser kan minska skadeverkningar och förebygga problemen i tid. Många åtgärder är desamma för alla fem områden inom strategin - som behovet av ett nationellt kunskapscentrum som kan utveckla, förvalta och sprida metoder till hela landet. Det tror vi skulle bidra stort till ett mer effektivt och kunskapsbaserat arbete, där vi tillvaratar den samlade erfarenhet som finns runt om i landet.
Vid sidan av de stora och välbekanta problem som alkohol och rökning orsakar, krävs också ett förstärkt fokus på narkotika, vilket socialminister Lena Hallengren lyft. Den narkotikarelaterade dödligheten har minskat bland män, men ökat bland kvinnor - och även om det just nu inte sker någon stor ökning av konsumtionen, så ser vi inte heller den nedgång som vi skulle önska. Följderna i lidande och samhällskostnader är alldeles för höga och regeringens vilja behöver därmed matchas med rätt insatser och tillräcklig budget. I vår skuggstrategi beskriver vi vad som krävs för en långsiktig förändring:
– En utveckling av alternativa påföljder vid ringa narkotikabrott, som till exempel behandling eller annat stöd.
– En förstärkt samverkan mellan alla yrkesgrupper och verksamheter som möter barn som far illa av eget eller andras användande av narkotika.
– För att minska antalet barn, unga och unga vuxna som börjar använda narkotika bör det lokala och regionala förebyggande arbetet förstärkas. Inte minst måste strukturen med länssamordning och lokala samordnare bibehållas och utvecklas vidare.
– Ett stöd till föräldrar med riskbruk, skadligt bruk eller beroende för att stärka dem i deras föräldraskap och för att de ska att bli fria från sina problem - men även ett anpassat stöd till barnen och andra närstående.
– Att alla som är i behov av insatser från både hälso- och sjukvård och socialtjänst ska erbjudas en samordnad individuell plan (SIP). För att insatserna ska vara långsiktigt hållbara krävs att stödet för integrering i samhället och återhämtning utvecklas och även omfattar boende, sysselsättning, ekonomi och stöd i uppbyggnad av relationer. Här är de idéburna organisationernas roll viktig och bör stärkas.
– Kraftigt förstärkta insatser mot narkotikaöverdoser; från insatser som involverar begränsningar av tillgängligheten till opioidsubstanser för icke-medicinskt bruk, akuta insatser mot drogdödlighet och långsiktiga insatser mot dödlighet bland personer med beroende.
Vi har en lagstiftning som i grunden håller narkotikakonsumtionen på en jämförelsevis låg nivå, men de glapp som finns i system och samordning bidrar till att kostnaderna i skador, lidande och brottslighet inte minskar. Ska vi ändra på det så krävs det att vi lyssnar till dem som dagligen arbetar med frågorna. Att vi ser bristerna men även de goda exemplen och stärker arbetet inom rätt områden. Det är då vi bidrar vi till ett samhälle där färre far illa. Ett samhälle det är svårt att börja använda narkotika, men lätt att få stöd att sluta.